Skola & utbildning

På besök i Auschwitz - del 2

Sörlidenskolan klass 9B gjorde en studieresa till Auschwitz och Birkenau. Läs elevernas tankar och intryck, och se deras bilder. Tredje och sista delen i morgon.

Vi måste berätta
Under flera år har eleverna samlat in pengar för att göra en studieresa till Auschwitz och Birkenau. Nu är resan avverkad, fyra dagar i Polen som gav 13 niondeklassare på Sörlidenskolan en upplevelse de aldrig kommer att glömma.

Här är deras egna ord och tankar om vad de fått se och höra om Förintelsen.

Besök i Birkenau

– Jag förstår inte nazisternas ideologi. För mig går det inte att tänka på att de gjorde saker som inte går att föreställa sig. Jag undrar hur SS-soldaterna kunde sova på nätterna. Ingen människa borde göra sådana saker mot en annan människa, vi är alla människor och har samma rättigheter och vi bor på samma planet.
/Laurent

– Jag trodde inte att lägret skulle vara så stort och jag fick ont i hjärtat när jag såg allt. Allt var sämre än jag trodde att det skulle vara. Jag tänkte på hur hemskt det var och på hur det skulle ha varit om jag var en av fångarna. Det är bra att vi har fått se allt det här, men samtidigt var det hemskt.
/Yousef

– När jag passerade portarna till lägret i Birkenau snurrade tankarna i mitt huvud. Jag tänkte på hur hemskt människor behandlades och det var en obehaglig känsla då jag fick höra berättelser om vad nazisterna kunde göra med barn, kvinnor och män. Jag blev både förvånad och ledsen över det jag fick höra och se. Allt fick mig att tänka på vår värld och hur den kommer att bli.
/Ali

– Jag blev mest förvånad över hur stort det var, har man aldrig varit i Birkenau kan man inte föreställa sig hur stort det faktiskt var. Även idag fick jag en fruktansvärt obehaglig känsla och jag blev otroligt rädd.
/Emma

– Trots att vi får höra om det omänskliga som hänt kommer vi nog aldrig att riktigt förstå den råa sanningen som döljs bakom de inhumana berättelserna om Förintelsen. Just nazisternas syn på judar är något som jag aldrig kommer att förstå mig på. Jag känner en frustration över att det lades så mycket tid och energi på att hata och döda, det är så sjukt onödigt och grymt.
/Mona

– Idag när vi gick runt i lägret såg jag en nyckelpiga. Det var egentligen inget speciellt med den, den kröp omkring och gjorde det nyckelpigor brukar göra. Men den betydde något extra för mig, för mig symboliserade den att livet går vidare och oavsett vad som hänt så kommer allting att fortsätta. Och det är just det vi måste göra. Vi kan inte bara titta tillbaka och sörja, vi ska istället titta framåt och hedra de som tidigare har dött genom att skapa en framtid där dessa saker inte ska kunna ske.
/Edvin

– Återigen en mycket tuff dag. När man inser hur det faktiskt var för folket och när man förstår hur det mer eller mindre var en dödsfabrik för människor som inte har gjort något fel så börjar det kännas otrevligt.
/André

– När vi väl stod i Birkenau såg man hur stort det faktiskt var, med allt som fanns kvar av byggnaderna. Det långa järnvägsspåret fick mig att inse hur många som faktiskt har gått där på sin sista vandring innan de dog.
/Filip

– En fråga som slog mig var ”hur orkade fångarna utföra det arbete de måste utföra?” Men sedan insåg jag att de helt enkelt inte hade något val, de blev tvingade att arbeta tills de dog. Nazisterna ville inte att fångarna skulle kunna leva och arbeta länge, man brände ut dem så fort som möjligt så att man skulle kunna ta in fler arbetare.
/Ville

– Jag insåg en sak idag – vi var där för att nazisterna förlorade. Vi var där för att trots alla svåra tider och all förlust av liv så måste världen fortsätta. Jag vet att man ser på Auschwitz som ett ställe av sorg och förtvivlan, en mörk period i människans historia. Men det finns också hopp och styrka om hur folk kan enas. Det visar att trots alla försök nazisterna gjorde för att sprida hat så kunde de inte bryta ned oss. Auschwitz är inte bara en symbol av sorg och förlust utan också av hopp.
/Kayla

Mer intryck från elevernas resa i morgon, onsdag 25 maj.

Publicerat