Du är här

2016-05-07 - Hörnan

Krönikan: Jag har problem med drickandet

Lagom till folknykterhetens vecka påminns jag om hur ofta mitt drickande ställer till det för mig.
Det sätter käppar i hjulet på jobbresor och högtidsdagar, i privatlivet och i karriären.
Mitt problem handlar om de volymer jag dricker:
Alldeles för lite!
Av både kaffe och sprit.

Kaffeklunkar pressas ner ibland, men bara när någon vänlig själ tar för givet att jag har en kaffetarm och reflexmässigt trycker ner en kopp i näven på mig.
Det faktum att vårt hem saknar kaffebryggare får folk att rygga tillbaks i fasa.
”Men hur gör du då om du får besök?” undrade en bekant.
Ptjaa, vad gör du om du får besök av nån som föredrar Red Bull eller hembränt? Du hoppas nog på att din gäst ska nöja sig med vad ditt hem har att bjuda på i dryckesväg. Hur beroende jag råkar vara av en viss dryck angår ju inte varenda person som jag kan tänkas knacka på hos.
 
Alkoholhaltiga klunkar pressas inte ner över huvud taget – och snacka om att det krånglar till mitt liv. På hedersplats i vårt alkoholfria hem står det en fin champagneflaska – för vad ska man göra när någon i all välmening slår på stort med en exklusiv present? Jag har rest runt i tre dygn i östeuropa med en stor vinflaska i bagaget bara för att jag inte vågade tacka nej när en snäll rumän gav mig flaskan. Väl hemma skänkte jag den till kontorets månatliga vinlotteri, som förmodligen är mycket skojigare att delta i om man dricker vin. Jag törs knappt komma på firmafesterna längre eftersom de alltid slutar med att jag får skjutsa hem folk. Jag törs inte återvända till Ryssland heller, för där har en militärfarbror med valrossmustasch bokat in en dejt med mig där vi ska fira Segerdagen med flera liter vodka. 
 
Mina alkoholmässiga ovanor lägger också krokben för en massa potentiella kändismöten. För två karlar finns det, som alla vet, bara två giltiga ursäkter att sitta och prata på tu man hand i timmar. Den ena är sprit, och den andra är fiske – och bara en av dem passar bra att föreslå på en lördagskväll. Tack vare det knepet har mina kollegor fått till spontandejter med känt folk som Plura Jonsson och Salem al Fakir. Frågan är hur lyckat det blir om jag knallar fram till en idol på Kungsgatan och frågar om han vill följa med och fiska?
Känslan är att det kan bli konstig stämning.
 
Sist men inte minst har forskarna sagt sitt: Öl är bra för karriären!
Flera studier pekar på att ett av de bästa karriärdragen är att i lagom lulligt tillstånd fördjupa sina band till kollegor och chefer på firmafester och After Work. Att stå intill och skruva på sig med ett glas c-vitaminbrus i näven ger helt enkelt inte samma slags karriärboost.
Vi med dylika dryckesvanor utgör en futtig tiondel av Sveriges befolkning, och jag har länge trott att det är så världen ser ut i stort – men döm om min förvåning när jag upptäckte att 56 procent av jordborna är nykterister!

Med andra ord, kära drickare: Det är ni som är dom konstiga och det är jag som är normal.
Vem kunde tro´t?
Dela med dig av denna artikel på: