Hörnan

Krönikan: Superhjältarnas miserabla liv

Det här är en härlig tid att leva för oss som blir alldeles till sig vid åsynen av muskulösa män i tajta kläder!
Stålmannen, Batman, Iron Man, Captain America, Spindelmannen och X antal mutanter slåss med varandra om biopublikens gunst i år. Kul för oss nördar – men hur kul är det egentligen för dem?
Ju mer tänker jag tänker på saken, desto mer tycker jag synd om superhjältarna. Att jagas av superskurkar och ha världens öde på sina axlar kan väl gå an – men många av deras superkrafter framstår vid närmare eftertanke som skitjobbiga.
 
Superstyrka = kaffe i skrevet
Vem vill inte vara stark nog att lyfta en jumbojet och få upp locket till syltburken? Ett litet problem, bara: När du inte behöver ta i för att krama sönder stål behöver du inte heller ta i för att krama sönder någons revben. Försök ge en mygga helkroppsmassage utan att skada den, så förstår du utmaningen. 
Plötsligt lever du i en vardag där kramar är livsfarliga, där du har skitsvårt att öppna dörren utan att rycka loss den och där varenda kaffekopp slutar som brännheta porslinsskärvor i skrevregionen.
 
Akta dig för golvet!
Att kunna teleportera sig låter praktiskt – men marken ställer till det! Sannolikheten att du i en tredimensionell värld ska lyckas teleportera båda dina fötter till en plats exakt jämsmed markytan är så gott som obefintlig. Desto större chans att du hamnar en meter ovanför – eller en meter under den.
 
Superfart ger dig långtråkigt
Blixten, Quicksilver, Stålmannen och andra skottspolar kan inte bara springa ikapp med ljudet och ta ett varv runt Afrika före frukost. De kan också byta om, städa huset och läsa böcker i superfart; aktiviteter som kräver tankeverksamhet och en massa små beslut i rad. Alltså bearbetar de intryck och tar beslut i sådan fart att allt omkring dem verkar hända i slow motion. Tänk dig en värld där alla du möter pratar långsammare än Kristina Lugn och där lottodragningen på tv tycks hålla på i flera dagar! Hujedamej.
 
Flygförmåga är äckligt
Varför är det skönare att sjunka ner i badkaret än att göra ett magplask från femmans trampolin? Vattnet är ju lika mjukt i båda fall, men naturlagarna krånglar till det. Hög hastighet och en fläskig träffyta kan få den mysigaste swimmingpool att välkomna dig med samma mjuka omfamning som en asfaltsplan. Varje mopedist vet hur det känns att krocka med en insekt, och hur glad man i det ögonblicket är över sitt visir. Stålmannen har inget visir – och han flyger minst fyra gånger snabbare än ljudet. Det är 163 gånger snabbare än en otrimmad moped, så att krocka med en insekt bör bli 163 gånger så otrevligt. Stålmannen må vara osårbar, men lär ändå inte uppskatta att få ansiktet nersmetat med insektsklägg under varje flygtur.
Ännu värre blir det för Wonder Woman, som också flyger och far i överljudshastighet men utan Stålmannens osårbarhet. Risken är överhängande att hon redan vid först flygturen faller död ner efter att ha blivit skjuten i huvudet av en nyckelpiga.
 
Nej, tacka vet jag min egen superkraft: Supernöjdhet!
Kraften att sitta i biosalongens trygga vrå, jordbunden och svag och trög med känslig hud, och nöja sig med att se superhjältar studsa omkring på film.
 
 
Publicerat