Spännande flugfiske i vått och torrt

Nu vill jag berätta om mitt intresse för flugfiske. Det började i älven därhemma med enhandsflugspö, då man för att få ut flugan svingar spöet i luften mellan "kl. 11 - 14 " inte timmar utan i samma läge som siffrorna på en klocka. Längst in på rullen sitter en "backing - lina" som ger ett spelrum om fisken rusar. Framför den finns den s.k. kastlinan, som kan vara i olika tyngd från sjunkande till flytlina. Kastlinan är den som ger möjlighet att få ut flugan som sitter på en nylontafs av olika grovlek och styrka.

Med små flugor så behöver man tunnare tafs. Flugfiske med enhands- spö anser jag vara en svårare teknik än med tvåhands flugspö, då man använder båda händerna och kan få ut linan med med ytspänningen från vattenytan. Spöet är ju längre, ofta från 9, 10 till 12 - 13 fot, som är de vanligaste modellerna, sedan finns spön för tyngre fiske i stora älvar från 14 -17 fot. Både linor och spön varierar i kvalité, material och spänst.

För att komma åt älvens stenar höljor och ståndplatser så behövs vadarbyxor, vadarskor och vadarstav för att känna sig för med. Den är en säkerhet därför att man inte vet vad som döljer sig "under ytan" - det kan vara stenar, gropar och andra hinder som kan få en på fall. Jag skall erkänna att jag inte använt vadarstav förrän på senare år, då man ju med ålderns rätt får sämre balans på grund av krånglande knän.

För några år sedan så hamnade jag själv "under ytan " i Lögdeälven . Jag hade vadat ut på ett ställe nedanför bron i Hyngelsböle där man kan gå mitt i älven och nå djupfåror på båda sidor. Plötsligt så går en stor lax på. Den hoppade så jag såg hur stor den var, bortåt 15 kg uppskattade jag den till. Den var helt vild och rusade neråt och drog ut nästan 200 m backlina. Jag rusade mot land, fick vatten in i vadarbyxorna, och tog mig med nöd och näppe upp på land . Laxen hade rusat in i en mindre fåra till vänster om ön där älven delar sig. Det tog en stund innan jag fick kontakt med den. Sen kom ett häftigt ryck och så var den borta.
Jag fick tillbaka flugan och på den satt skinn och fjäll vilket tydde på att kroken fastnat på utsidan - därav den vilda rusningen. Om flugan
sitter i munnen kan man drilla och styra laxen ungefär som med tömmar på en häst.

När jag berättade händelsen för en kompis och sa att jag blev dyngsur in på bara kroppen och naturligtvis också sur över den tappade laxen (jag berättade också att jag hade mobiltelefon på mig) så frågade han "Hur gick det med den ?"
Då harklade jag ur mig: "Bra, den har ju simkort"

Vi hörs!
Berne