Mitt nya liv

Första resan över havet

"Jag kände mig inte helt övertygad med att ta båten till Kos genom Bodrum. Det var en mycket liten plastbåt för endast fyra personer. Vågorna var värre än vanligt. Att ta den båten skulle vara som att ta en biljett rakt in till döden. Jag fick kalla fötter och bestämde mig för att åka tillbaka till Izmir. Jag var tillbaka på ruta 1 ". Läs mer av min blogg här!

Tillbaka på Izmir bestämde jag mig för att jag måste hitta en annan väg till Grekland. Jag strosade runt i centrum och under eftermiddagen fick jag kontakt med några andra smugglare. En av dem hade också bara en plastbåt, men en lite mer stabil. Den båten kunde frakta 26-27 personer och den skulle ta mig till Samos, en annan grekisk ö.

Smugglaren förklarade att vågorna skulle kännas mindre längs denna havsrutt på grund av båtens storlek, så kände jag mig lite säkrare i alla fall. Jag fattade beslutet att ta den här resan. Detta skulle bli den första resan över havet. Resan var inte den billigaste, men det var ett val som jag var tvungen att ta, 1250 dollar var priset över till Europa.

Båten skulle avgå 01:00 på natten. Denna resa gick bara på nattetid såklart. För det är ju då det är mörkt och då är det svårare för polisen att upptäcka någon. Jag hade tid på mig att hitta en flytväst. Sen var det bara att vänta.
 
Det var nu dags att ge sig av. Vi var 27 personer som skulle resa till Samos. Det var kvinnor, barn och tre äldre män. Vi alla skulle vidare till Tyskland eller Sverige. Han som skulle styra oss till Samos var en kille precis som jag. Han fick instruktioner över telefonen om hur han skulle ta oss till ön.
Vi satte oss strategiskt i båten. Alla män satte sig runt i båten längs sidorna. Kvinnorna och barnen fick sitta i mitten av båten för att vara mer skyddade för ifrån vattnet och vågorna.

Resan kunde nu börja. Vattnet var mycket lugnt och det var inga som helst vågor. Men trots detta så var stämningen tryckt. Trots att allt verkade gå bra så långt så visste man ändå inte vad som skulle kunna hända.
Precis innan vi nådde land började det blåsa och båten vår svår att kontrollera. Vi blev mycket blöta och barnen blev så rädda och började gråta. Föräldrarna försökte trösta dom. Vi såg några poliser längs vägen, men dom stängde sina ögon och låtsades inte se oss. Fem timmar senare var vi framme i Samos.

Äntligen! Det var inte så farligt som jag befarat. Jag hade tur.
Vi stannade båten mitt ute i ingenstans och vi skulle nu ta oss in till den stora staden i Samos. Det var nu dags för en 5 timmars pro

 

Publicerat