Du är här

2016-04-05 - Under ytan med Berne

FiskeBloggen: "Försiktighet och tålamod"

"Under ytan" heter min fiskeblogg. Temat anspelar på de upplevelser jag har med mig kring, sjöar, älvar och bäckar. Den här gången handlar det om bäckmete - den förtrollande känslan, när man smyger efter en bäck, fram till den svarta djupa höljan. "Vad finns där under ytan?"

Otaliga är de varma sommarkvällar och nätter man vandrat fram längs våra fina skogsbäckar till ackompanjemang av fågelkvitter och miljoner myggors inande. Vad vore upplevelsen utan denna naturens egen konsert. Det hör liksom till.

Våra bäckar var fantastiska (de finns inte längre kvar, p.g.a. utdikning och kalhyggen). Men den trolska stämningen och minnet av stora feta bäckforeller går inte att "dika eller kalhugga bort". Ibland fick man den flätade korgen full med feta vackra bäckforeller - många uppemot 5 till 7 hg.

En kväll så var vi tre kompisar som fiskade i den bästa bäcken vi kände till. Det gick trögt. Vi hade ca fyra fem foreller efter några timmars fiske.
– Det måste vara någon som gått före oss, var Nisses kommentar. Mycket riktigt! Efter en stund så kom min pappa, som också var ivrig och mycket kunnig bäckmetare - eftersom han var skogsarbetare så kände han till skogen och dess bäckar. Han hade fått ca 15 foreller och hans kommentar var:
– Det måste vara någon som gått före mig. Mycket riktigt, efter en stund så mötte vi Olle, en av våra grannar. Han hade fiskekorgen full.

Vilket slöseri av naturens eget "skafferi" Visst kan man tycka att det kunde ju bli utfiskat. Det blev väl ibland sämre ett tag p.g.a. många olika faktorer (bl.a. var minken en orsak). Men bäckarna var ofta långa och hade förbindelse med sjöar och därför blev återhämtningen bra. Det var säkert bra att det fiskades bort en hel del för att det inte skulle bli "tusenbröder" Den största forellen som fångades vägde 2 kg och togs av urmakaren. Han hade tappat den först, men väntade ut den i flera timmar - han hade både gott om tid och framförallt tålamod.

Bäckmete handlar väldigt mycket om försiktighet och tålamod. Det gällde att smyga sig mot höljan, inte längs efter bäcken. Vi hade metspön av smäckra björkvidjor och en maskburk med feta lövhögsmaskar. Senare blev det spön av bambu och hopskjutbara glasfiberspön.

Blev du sugen att prova? Den nostalgiska känslan den finns hos mig. Bäckmetet har varit en viktig period i mitt liv som fiskare - under ytan hos mig kan jag uppleva bäckens porlande och mystik som bara fanns där och då. Bäckmetet ligger till grund för min vidare resa tlll att bli flugfiskare efter öring och lax.
Hej vi hörs!


 

Dela med dig av denna artikel på: