Hundbajs i promenadstråket är kanske inte så trevligt, särskilt om man råkar kliva i det. Men något större problem är det inte, bajset förmultnar rätt snabbt och det är knappast särslilt dåligt för naturen.
Värre är det med hundbajspåsar – som hundägare inte plockar med sig hem.
Under en promenad i Tvillingsta genom Veckefjärdens golfbana i helgen upptäckte jag – utan att aktivt leta – fem hundbajspåsar. Fyra uppslängda i träd vid sidan av gångvägen och en prydligt placerad på stolpen vid vägbommen innan man kommer till Hållänget.
Jag undrar: Hur tänkte ni här?
Om ni hundägare bemödar er med att plocka upp det som era husdjur släppt ifrån sig ute på promenaden, och lägga det i en liten medhavd plastpåse – då ska ni (plats för valfritt kraftuttryck) också ta med er plastpåsen hem. Inte (plats för ännu ett kraftuttryck) ska ni slänga iväg påsen in i skogen.
Med tanke på att det krävs en hel del tur, eller otur, att få bajspåsen att fastna i grenverket så kan jag bara ana mig till hur många påsar som faktiskt hamnat på marken i skogen. En skog som dessutom är naturreservat. Där ska det inte ligga plastpåsar, där är det bättre att det ligger hundbajs – utan att vara inslagen i en plastpåse.
Enligt säkra källor förekommer samma usla hundägarbeteende i Alneskogens naturreservat. Skärpning hundägare!
Om du själv är hundägare, och har valt att kasta din hundbajspåse i naturen istället för att plocka med den hem, så är jag väldigt nyfiken på hur du tänkte. Mejla mig gärna på nils.agren@7an.se och förklara ditt beteende.