På Galleri Lokomotiv ställer Mats Wikström, Stockholm, ut under rubriken "Fosterland – Träobjekt och fotografi".
Mats Wikström är uppvuxen under 60-talet, mestadels i Norrbottens inland, närmare bestämt Arvidsjaur. Skogen och dess beståndsdelar var en viktig ingrediens i det liv som som utspelades sig där. Torrfuror, stubbar, vrilar, rötter och allehanda konstigt vuxna grenar togs till vara och blev inte bara nyttosaker som exempelvis skålar, krokar och slevar utan också konstverk eller möjligen ”konstverk” av mer eller mindre föreställande natur. Att av den största vrilen tillverka den tunnaste skålen utan sprickor eller andra felaktigheter gav högsta poäng på inlandets statusstege. Den trygghet som fanns i träobjekten, att till exempel veta vilket håll en torrfura är vriden, gav livet trygghet och en känsla av tillhörighet.
Mats har i denna utställning återvänt till inlandets värld av knotiga utväxter och andra egendomligheter med ursprung i trädens rike. Han försöker med hjälp av dessa skogens beståndsdelar iscensätta den trygghet som de en gång gav honom. Men åren har gått, objekten möter nu en omvärld där dessa värden oftast ignoreras eller ifrågasätts. Det uppstår komplikationer. Vad representerar dessa trygghetsobjekt idag? Mats gör ett försök att brottas med den frågan. Något entydigt svar ska vi nog inte vänta oss.
Själv skriver han så här:
Vad har vi att gå till när livet känns osäkert och det invanda inte längre gäller? Helmer Grundströms dikt ”Hem till källan”, ur diktsamlingen med samma namn från 1947, lyder enligt följande:
Bortom berg och djupa dalar
bakom myr och ödslig mo
vill jag fara för att söka
hjärtats frid och själens ro.
Under höstens mörka skyar
över vinterns vita snö
under vårens gröna hängen
över sommars blåa sjö
skall jag åter finna stigen
skall jag hitta än en gång
till mitt ursprung, till mitt hemland,
till min källa, till min sång
Utställningen har vernissage idag, lördag 5 mars, 12-15. Den visas därefter till och med 23 mars.