Det är i slutspelet allt ställs på sin spets, tempot och intensiteten i matcherna ökar, närkamperna och tjuvnypen hårdnar och nya hjältar kliver fram. Dessutom lever sig publiken med på ett helt annat sätt än under den så kallade serielunken. Allt blir bättre. Men för oss i Örnsköldsvik så får vi inte känna av den känslan så ofta nuförtiden. Sedan guldsäsongen 2007 har Modo bara varit i slutspelet tre gånger och i dessa tre har laget åkt ut redan i kvartsfinalen. Annat var det runt slutet 90- början 00-talet när Modo prenumererade på finalplatserna i slutspelet. Andra tider nu, när man mot sin vilja, istället samlar på botten- och kvalplaceringar. Vad har gått fel?
Mina tre bästa slutspelsminnen innan flytten till Fjällräven Center:
• Semifinalen mot Djurgården 1998. Matchen då känslorna rann över och Kempehallen kokade. Där tränaren Pär Bäckman och Magnus Wernblom svingade vilt, både på isen och i utvisningsbåset och där Jan-Axel Alavaara visade vad han och övriga i hallen egentligen tyckte om domaren. Trots förlusten och att Modo åkte ur slutspelet så är det en match jag aldrig glömmer.
• Kvartsfinalen mot Färjestad 2005. Elitserien kryllade av NHL-stjärnor på grund av spelarstrejken i Nordamerika. Modo mönstrade ett lag med stjärnor som Markus Näslund, tvillingarna Sedin och Peter Forsberg (spelade dock bara en match i slutspelet). Matchserien innehöll tuffa dueller, grinigt spel och härliga spelsekvenser. Minns det stora bråk i slutet i den första matchen där alla spelare var på isen samtidigt. För att inte tala om Dan Hinote och hans uppgörelse med jätten Zdeno Chara i matchen i Karlstad. Både handskar och Hinote flög men han visade ändå mod och kärlek till klubben med sin handling och sådana spelare glömmer man inte i första taget.
• Linje 19 dominerade slutspelet 2000. Daniel och Henrik Sedin tillsammans med Mattias Weinhandl bildade en fruktad formation som verkligen lekte ishockey. Jag minns den avgörande semifinalmatchen mot Brynäs i Gävle där trion verkligen visade klass och bjöd på en jäkla show. Modo vann med 6-3 och kedjan gjorde lagets alla mål, två vardera. Vid ett av målen hörde man TV4-kommentatorn Robert Perlskog säga ”Det är så vackert så att jag gråter”. Jag kan bara hålla med.