Du är här

2016-02-27 - Hörnan

Krönikan: Sjukt kreativa sätt att slippa vila

Vad har småbarnsföräldrar gemensamt med oss tidningsjournalister?
Om du svarar att vi är lika gamla vid födseln, har samma storlek på mjälten och ungefär lika många knän så är det förstås korrekt.
En annan likhet är att vi inte kommer undan det som måste göras genom att vara sjuka.

Läsarna nöjer sig sällan med en lapp i postlådan som säger ”Sorry, mådde inge bra så det bidde ingen tidning”. När tryckeriet står redo att spotta ur sig 30 000 ex av 7an måste varje text bli klar i tid, oavsett hur skribenten mår, och att lämpa över jobbet på någon annan funkar illa.
Bland annat eftersom våra intervjuanteckningar är oläsliga för allt annat levande (och blir oläsliga även för oss om vi inte renskriver dem inom tre dygn). För mig som krönikör blir det också knepigt att be en kollega skriva min kärleksdikt till min fru eller beskriva mina minnen av alla elchocker jag gett mig själv.
Å andra sidan har jag ett flexibelt jobb där själva skrivandet kan utföras nästan var som helst ungefär när som helst.
Å tredje sidan har jag, just därför, ingen ursäkt att lämna jobbet ogjort bara för att jag råkar vara sjuk eller sitta taskigt till.
 
Jag har skrivit texter i ett bilsäte på E4:an och i en husvagn i Halland och i en säng i Bukarest och en i buss i Polen. En gång satt jag med tandvärk i väntan på ett akutingrepp och skrev en krönika om att ha tandvärk. Bossen Boa, i sin tur, skrev en ledartext från sjukhussängen med nio brutna revben och planerade nästa veckas tidning per telefon samtidigt som han var hög på morfin.
Vid en rundfrågning uppdagades att alla på redaktionen har sina egna strategier när det blir dags att jobba sjuk.
– Chaga och ingefära! sa en.
– Alvedon och sprit! sa en annan.
– Bara sprit! sa en tredje (eller tänkte det åtminstone).
Själv håller jag mig till tre andra knep:
 
– Äckelpåsen. När näsan svämmar över var tredje minut blir det ohållbart att besöka badrummet varje gång – särskilt inte ifall du har ett jobb att sköta. Räddningen stavas äckelpåsen; en plastpåse med världens sämsta jobb som jag bär runt på som en nalle. Vid min senaste förkylning höll jag ett så krampaktigt tag om äckelpåsen i dag efter dag att min fru borde ha blivit avundsjuk.
 
– Nästamponger. Det finns lägen när äckelpåsen inte duger – som när du ska bila sju mil till en konferens i Kärrsjö. Med händerna på ratten och näsinkontinens fanns bara en lösning. Jag tryckte upp en rejäl papperstuss i varje näsborre, andades genom munnen, körde till Björna, stannade till, bytte ut mina nästamponger och fortsatte tills jag kom fram. Att mötande trafikanter stirrade på mig vara bara en bonus.
 
– Termometerförbud. Har du hört talas om placeboeffektens onda tvilling? Noceboeffekten innebär att dina symptom förvärras när du själv tror att du är jättesjuk. I febertider har jag en given lösning: Kolla inte febern!
Dagen efter min nästampongsfärd till Kärrsjö kunde jag jobba på ända till kvällen, när frun fick mig att kolla febern och den visade sig vara över 40 grader. Skulle jag ha fått lika mycket gjort ifall jag vetat det? Knappast.
 
Brukar du också spotta på din egen hälsa genom att jobba sjuk? Berätta gärna om det!
Tillsammans kan vi kanske avskräcka andra från att bete sig lika dumt som oss.
 
Dela med dig av denna artikel på: