Och det ska jag ju i och för sig – så är åtminstone planen – men folk och jag är oense om exakt när. De tror hela tiden att det ska ske om max nio månader.
”Visst är det er tur snart?” frågade en kollega.
”Har jag drömt, eller ska ni ha barn?” sa en annan.
”Alla här inne utom Johan har ju barn” sa en tredje mitt under ett möte och fick mig att kallsvettigt undra ifall han visste mer om mig än jag.
Deras ord smyger sig in i drömmar fulla av jollrande bebisar som kryper iväg åt alla håll. Jag står handfallen i en värld av blöjor och varenda dröm slutar med att jag tappar bort en bebis eller två. En gnutta av den paniken hänger kvar i vaket tillstånd. Hur ska jag kunna hålla ordning på ett barn? Jag har ju fullt sjå med att hålla ordning på mig själv!
Å andra sidan blir jag ju inte direkt den förste att testa pappa-giget.
Tvärtom ryktas det att varenda mänska, likt Fantomen, härstammar ifrån en massa pappor i rakt nedstigande led.
Å tredje sidan vet jag inget mer om hur de papporna skötte uppgiften än att de lyckades hålla ungarna vid liv… ett tag.
Så hur gör man? Att ställa den frågan till min egen far gjorde mig inte mycket klokare. ”Inte vet jag hur ni barn blev så väluppfostrade”, sa han. ”Det kan inte ha varit min förtjänst. Jag gjorde väl inget särskilt.”
Precis som jag misstänkte: pappa har alltså en så naturlig fallenhet för papparollen att han tog hand om sex ungar utan att ens fundera på hur han bar sig åt. Han är född till pappa, helt enkelt! Osis för mig att jag föddes till snorunge i stället och nu måste komma underfund med min papparoll på egen hand.
Vilken slags pappa vill jag vara?
Jag kan lova mig själv att aldrig skälla, aldrig tappa tålamodet och aldrig vika mig för tjat – men jag kommer misslyckas. Liksom all världens pappor före mig lär jag upptäcka att verkligheten krockar med min bild av idealpappan.
Däremot kan jag lova mig själv att bli en hejare på blöjbyten.
Att kramas mycket – men inte när jag är orakad så att det sticks.
Att läsa rikligt med gonattsagor och nästan aldrig sluta läsa just när spänningen är olidlig.
Och att i varje ögonblick när jag viker mig för tjat eller tappar tålamodet och skäller så ska jag älska min alldeles egen snorunge i alla fall.
Mardrömmarna till trots:
Jag längtar lite.
* * *
3 normbrytare på pappafronten
1: Lejonen. Där det är brudarna som sköter jakten medan gubbarna inte har mycket mer att komma med än en vacker kropp och en snygg frisyr.
2: Kejsarpingvinerna. Där är det snubben som ruvar ägget i 3 månader medan honan drar på havskryssning för att bygga upp sina fettreserver.
3: Sjöhästarna. Där är det farsan som tar på sig jobbet att föda upp till 1 800 ungar – samtidigt!
(De blöjbytena vill man ju gärna slippa).