Emil Källström går med snabba steg genom riksdagshuset. Han kommer från ett möte med en kommitté som centerpartiet i olika utskott ordnar och ska snart på ett annat möte med partigruppen.
– Tisdagar är galna. Inte sällan börjar de klockan 07.00 med frukostmöte och slutar med att jag inte kan åka hem förrän 10-tiden på kvällen. Även onsdag och torsdag är det möten, möten och fler möten som ska ske i det här huset. Fackförbund, voteringar, partimöten, utskottsmöten … Vi sitter i alliansen och förbereder, förhandlar med regeringen, utverkar strategier och en massa annat, förklarar Emil samtidigt som han banar väg genom lokalerna.
Säkerhetskontrollerna är betydligt fler och striktare än tidigare, men som riksdagsledamot och välkänt ansikte i lokalerna går Emil rakt genom de kontrollpunkter där andra får visa legitimation och bockas av från listor mer än en gång.
Egentligen är inte det så konstigt – han har ändå sprungit in och ut i huset i över fem år nu. Första gångerna var det en spänd och förväntansfull Emil som försökte hitta mellan rummen, salarna och korridorerna. Nu är det en snabbare och säkrare Emil som navigerar med lätthet både i byggnaden och i politiken.
– Till viss del har det blivit vardag, men jag försöker påminna mig om hur priviligierad jag är som får jobba här. Lokalerna är verkligen helt fantastiska, men vad de representerar är större, säger Emil och fortsätter.
– Det har blivit bättre än jag tänkte mig. När jag kampanjade inför valet 2010 och när vi sågs var det inte självklart att jag skulle sitta mer än en mandatperiod. Jag tänkte att jag sedan skulle göra någonting åt min examen i ekonomi och skaffa mig ett riktigt jobb. Nu har jag omdefinierat den planen. Jag vill fortsätta jobba med det här så länge jag har: ett; väljarnas förtroende, och två; så länge som jag utvecklas i vad jag gör och får nya intressanta arbetsuppgifter.
Sin examen, en Bachelor i ekonomi med inriktning på redovisning och ledarskap, fick han i stället plugga till parallellt med jobbet som riksdagsledamot och blev klar halvvägs in i förra mandatperioden. Han läste på halvfart i två år och satt i praktiken två hela somrar och alla annan ledighet och plöjde material och pluggade. Julen 2012 blev den första lediga på länge.
– Det har varit viktigt för mig. Det ger mig självförtroendet att ställa kritiska frågor och förstå siffror och förslag. Den grundtryggheten gör att man inte är helt i händerna på andra experter. Samtidigt finns det flera sätt att skaffa sig kunskap. Flera av Sveriges bästa politiker har skaffat sig det under lång tid, säger Emil och berättar att han har lärt sig mycket och fått större respekt för riktigt rutinerade politiker än han hade som politisk gröngöling.
– Det är viktigt med hantverket och att se till att det händer saker. Det ska inte bara vara fina ord när man säger någonting – det måste ge resultat. Jag får också mer och mer respekt för den grå vardagen. Vi är tråkiga för att andra ska kunna vara motsatsen. Det är långsiktiga spelregler som gör att folk och företag vågar ta de spännande besluten och vågar investera och anställa.
Förtroendet från de västernorrländska väljarna att få ännu en period i riksdagen och från Centerpartiet att ansvara för de ekonomiska frågorna är han tacksam för, även om det har förändrat tillvaron.
Måndag och fredag är vikta för arbete i valkretsen. Jag är hemma varje vecka. Men med de uppdrag jag har nu blir det mer tid i Stockholm. Även helger. Mer ansvar tar mer tid. Men jag sitter kvar i kommunfullmäktige och är där nästan varje möte, säger Emil som i grunden är positiv till Örnsköldsviks utveckling.
– Att vi håller på att växa ihop med Umeå känna helt rätt. Vi har många bra företag och att det byggs och utvecklas – det är bra.
Dock finns det en del orosmoln. Gamla fina butiker som inte längre finns kvar när man går på stan. Och så hoppas jag att vi kan sätta stopp för de här dumheterna med uteserveringarna – att det ska behöva vara så svårt. Man skulle kunna växla upp lite.
På den nationella arenan är Emil desto mer stridslysten.
– Rosenbad – där ska vi vara senast 2018 … Centerpartiet menar jag, fyller Emil snabbt i och svarar raskt på frågan om han skulle vilja ha positionen som finansminister i ett sådant läge.
– Då måste centern bli betydligt större än idag. Jag vill att centerpartiet ska i regeringsställning – det är målet nu. I varje läge är vi beredda att gå till val. Jag vaknar varje dag medveten om att det kan hända någonting som ändrar förutsättningarna. Det kan hända vilken dag som helst. I ett så här osäkert parlamentariskt läge vet man inte när det händer någonting, vilka konsekvenser det får. Men just nu tror jag inte att någon skulle tycka att det är ansvarsfullt att tvinga fram ett nyval. Ser man på opinionsmätningarna så har det inte hänt så väldigt mycket sedan förra valet heller. Det viktiga nu är att vara en stark opposition.
– Givet valresultatet 2014 finns det ingen position som jag hellre skulle vara i än Centerpartiets ekonomiskpolitiska talesperson. Jag är inblandad i allt som kostar pengar … och det är i princip allt. Sedan är det inte alltid jag som bestämmer.
– Det tar mer tid om man vill genomföra någonting än jag trodde att det skulle ta när jag först valdes in, säger Emil och förklarar att det därför känns bra att ha fått mer tid av väljarna.
Politikens grå vardag och eventuell besvikelse kring förra valets utgång har inte fått honom att tröttna.
– Min roll har snarast blivit mer intressant i och med att vi har en svag regering. I bästa fall förankrar regeringen förslag med oss och förhandlar, i vissa fall tvingar vi regeringen att göra vissa saker, säger Emil och påpekar att det i nuvarande läge, när regeringen saknar majoritet blir mer fokus på och mer makt i riksdagen.
Och därmed på övriga partier.
– Jag har inga problem om jag lägger fram ett förslag och Sd röstar på det eller om någon annan gör det. Samtidigt hade jag helst sett att vi inte haft ett parti med nazistiska rötter i Sveriges riksdag, men det blir hycklande om man inte behandlar människor som människor. Sen har det visat sig att de inte är att lita på. Att lita på Sd är lite som att luta sig mot ett duschdraperi och då blir det svårt att samarbeta, säger Emil och fortsätter.
– Den här hösten, när det har varit orostider och vi har ett parti vars funktionärer lägger ut adresser och hyllar mordbränder. Hade jag inte känt det tidigare så är jag nu helt vaccinerad mot dem – ett sådant parti kan man inte ha ett seriöst samarbete med. Men det är skillnad mellan att kompromissa och att ha ett samarbete eller lägga fram förslag som någon röstar på. Vi skulle aldrig drömma om att ha ett samarbete med Vänsterpartiet heller, av lite samma skäl. Man måste se samma verklighet och vilja ungefär samma sak.
Det Emil och Centerpartiet ser är stora utmaningar den närmsta framtiden.
– Sverige har inte haft samma reformbehov som vi har idag sedan 90-talskrisen. Förra mandatperioden gjorde vi mycket, men jag var ganska frustrerad över att det inte gick fort nog. Nu har behovet ökat ännu mer samtidigt som det händer ännu mindre. Att driva en förutsägbar och långsiktig politik är inte samma sak som att bara göra små förändringar. Ta arbetsmarknaden – där behöver vi skapa runt etthundratusen nya jobb de närmsta åren för unga, nyanlända och även för äldre. Men vi har stela och omoderna regler. Sen har vi bostadsmarknaden – där handlar det inte om att lappa och laga utan det behövs kraftigt förenklade regler för att både bygga och äga. Och vi måste fortsätta företagspolitiken, inte minst för att få fler att starta företag. Vi vill göra det lättare att starta mikroföretag där man kan tjäna några tusenlappar utan att det blir så komplicerat. Sen har vi också ett jobb att göra och det är att få huvudkontoren och forskningsanläggningarna att bli bättre på att stanna kvar i Sverige, säger Emil och fortsätter.
– Samtidigt är jag grundpositiv till Sverige och våra möjligheter i stort. Gör vi rätt saker nu så blir det flera decennier av lika god utveckling. Sverige är ett land folk flyr till och inte ifrån och det är i grunden ett gott tecken.