Och senast jag åkte var det faktiskt sex främmade män, för den gången låg det en invandrarkille i min säng.
(Nej, inte samtidigt som mig. Jag la mig där först efter att konduktören schasat iväg den stackarn).
Denna gång är jag på väg till Arlanda för att flaxa vidare till Rumänien. Den syn som möter mig när jag öppnar kupédörren är den enda som var för vild för att ens föreställa sig:
Kupén är tom!
Strax kommer konduktören och bekräftar saken: Det är ingen annan bokad här. Wow, tänker jag, vilket drömläge! DÅ kan jag ju lägga mig i alla sex bäddar samtidigt!
Hämmad av fysikens lagar får jag dock nöja mig med att lägga alla grejer i en bädd och mig själv i en annan. Den planen funkar skitbra ända till 00.38 – för då bryter sig någon in. Det visar sig vara konduktören, i sällskap med en sömnlös invandrarkille. Med orden ”så här kan det bli ibland” vräker konduktören bort alla mina grejer från bädden intill och bäddar i ordning den.”Typiskt”, muttrar min inre grinpelle. ”Varför ska min tågsömn alltid störas av överraskningsuppdykande invandrargrabbar?”
Frågan känns motiverad i flera sekunder – tills jag inser att det är precis tvärtom den här gången. Nu är det ju j-a-g som har brett ut mig där jag inte borde vara, och han som kliver in i en kupé där nån snubbe har snott hans säng!
”Typiskt”, står han kanske och tänker. ”Varför ska min tågsömn alltid störas av rödhåriga blekfisar utan gymkort?”
Väl på plats i Rumänien kommer en spännande nyhet: Jag ska få äran att testa mysfaktorn på nattåget till Bukarest! In på perrongen rullar vagnar som var splitternya under kommunisttiden, och i vintermörkret kan jag inte avgöra om de är rödmålade eller bara rostiga.
Rik på fördomar väntar jag mig det värsta när jag snubblar in i en liggvagn full av rumänska män och kvinnor – men självklart mynnar färden ut i den bättre nattssömn än de svenska tågen nånsin bjudit på.
Att hela tåget gnisslar som en misshandlad fiol är lätt att ha överseende med, för till skillnad från vissa andra har Rumänien investerat i riktiga kuddar, täcken, örngott och påslakan i sina liggvagnar. Dessutom är rumänerna lika vänliga som de är roade över att dela sovkupé med en svensk (så med andra ord är de helt sjukt jädra vänliga).
Har någon där ute några fördomar att låna mig?
Jag börjar nämligen att få slut på mina.