Det talas om hårdare tag, om mer bombningar och på många håll höjs röster för att sätta in marktrupper i kampen. Jag ska inte spekulera i hur rätt eller fel det är, men jag hoppas alla är införstådda med en sak:
Det här är precis hur IS vill att vi ska reagera.
Självklart inbillar de sig inte att attackerna i Paris skulle få fransmännen att lämna dem ifred. (Lycka till att hitta ett terrordåd som fått den effekten). Tvärtom kan IS agerande liknas vid mobbaren som sliter mössan av sitt offer och hojtar ”du kan inte ta mig!” i hopp om att bli jagad.
IS har nämligen fyra goda skäl att provocera fram en upptrappning av konflikten.
För det första: Attacker från väst är det bästa säljargumentet IS kan få när de rekryterar nya medlemmar. Varje bomb som fälls förstärker känslan av hotet från väst bland civilbefolkningen, och då inte minst bland de formbara unga män som IS måste få över på sin sida för att fortsätta växa i antal.
För det andra: För IS är det perfekt om deras terrordåd får oskyldiga civila muslimer i västvärlden att bli föremål för misstänksamhet, hatbrott och inskränkta rättigheter. IS skiter i dessa muslimers utsatthet (de flesta som dödats av IS är ju muslimer som inte delar deras vantolkning av religionen) men den hårdnande tonen i Europa hjälper IS att måla upp västvärlden som islamfientlig. Och det, i sin tur, kan underlätta värvningsarbetet.
För det tredje: Att straffa en IS-fanatiker med döden är ungefär som att straffa en katt med kattmynta. För att få direktbiljett till paradiset måste IS-krigarna dö i kampen mot kalifatets fiender – så ju fler fiender, desto bättre. Det är helt enkelt skitsvårt att skrämma folk med dödshot om deras högsta önskan är att bli dödade av dig.
För det fjärde: IS ultimata mål kan bara uppnås om marktrupper invaderar deras kalifat.
Varje upplaga av IS månadsmagasin (jodå, de har ett sånt) inleds med samma ord:
”Gnistan har tänts här i Irak och Syrien, och dess hetta kommer fortsätta att intensifieras – med Allahs välsignelse – tills den bränner korsfararnas arméer i Dabiq.”
Dabiq, som magasinet också tagit sitt namn ifrån, är ett område i norra Syrien där det förutspåtts att Allah ska förgöra västvärldens arméer lagom till domedagen. Med andra ord: IS hett efterlängtade domedag kan inte inträffa förrän Allah serveras med en kristen armé att förgöra i Dabiq.
Därför gör de allt för att locka dit en.
Slaget vid Dabiq är en strid som fanatikerna har väntat på i över tusen år – och de sorgliga är att deras agg mot den kristna världen har lika djupa rötter. IS använder sig konsekvent av ett och samma ord om alla västerlänningar:
Korsfarare.
Vi talar alltså om de kristna krigare som i nästan 200 år, från 1096-1291, ockuperade mellanöstern i sin Guds namn.
Och om de krig som utkämpades då fortsätter att föda nytt våld idag, vad säger att de krig vi utkämpar idag inte kommer att föda nytt våld om ytterligare tusen år?