Öppet brev från en mobbad årstid

Som du vet har morsan och farsan fyra ungar ihop:
Vinter, sommar, vår… och så jag då.
Sladdisen, blindtarmen och det slaskgrå fåret i familjen.
Jag vill visa hur jag har blivit diskriminerad från allra första stund, och hur det har sabbat såväl mitt rykte som mina möjligheter att söka andra jobb.

Det började redan när morsan och farsan skulle dela ut väder åt oss alla fyra.
Vintern fick stjärnklara nätter, gnistrande snö, spegelblanka isar och förtrollande norrsken.
Våren fick porlande smältsnö, stigande sol, nytt liv som gror och knoppar som brister.
Sommaren fick sol och värme, grönskande landskap, sprudlande djurliv och stekande grillväder.
Sen var det min tur – och vad fick jag? 
Dimma, nattfrost, tonårströtta dagar och en sol som börjar vänstra med Antarktis!
Träd som blir skalliga och buskar som blottar sig!
Björnar i koma och igelkottar som drar nåt gammalt över sig!
Svalor, tranor och medelinkomsttagare som flyger söderut!

Inte blev det bättre när det var dags att fylla varje årstid med innehåll.
Vintern fick julglädje och nyårsjubel, lussekatter och knäck och prinskorv, skidor och pulkor och snögubbar och Kalle Anka.
Våren fick påskpyssel och pingstbröllop, semlor och godisägg och en massa andra ägg, vårtecken och majbrasor och Jesus Christ Superstar.
Sommaren fick nationaldagsflaggor och midsommarstänger, nubbar och jordgubbar och glass, semestrar och grillpartyn och Allsång på Skansen.
Sen var det min tur – och vad fick jag?
Halloween och svamp. That’s it, liksom. Min del av året tillägnas brödmöglets kusiner och en massa läskiga zombiebarn som går från dörr till dörr och hotar till sig hål i tänderna.

Vill du ha fler exempel på hur det känns att vara jag?
Då tycker jag att du söka upp varenda låt där årstider får vara med:
”Ja, se det snöar, det var väl roligt, hurra!”
”I vår vackra vita vintervärld...”
”Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår…”
”Jag såg en lärka nyss och det var våren som kom!”
”Sommartider, hej hej!”
”Sommaren är kort…”
Mina syskon har gott om egna hyllningslåtar – men vad fick jag?
En halv mening i Månadsvisan som meddelar att mina månader är grå.

Den senaste smockan kom i år, när sommaren fick för sig att klampa långt in i september.
Den där ständigt solbruna skrytmånsen puttade mig åt sidan – och möttes av folkets jubel för sina mobbingfasoner!
Det var droppen. Nu har jag inlett en sittstrejk för att tvinga fram bättre arbetsvillkor för egen del.
Fram till dess tänker jag inte röra mig ur fläcken – så du som undrar varför vintern dröjt i år vet svaret nu.