Det finns nämligen två personlighetstyper: dömare och behagare.
Vilken typ du tillhör visar sig så snart en främling dyker upp framför dig.
En dömares första tanke lyder ”är den här personen värd min tid och uppmärksamhet?”.
En behagares första tanke lyder ”Hur ska jag få den här personen att gilla mig?”
Behagarnas dilemma är att de aldrig har lyckats vinna sitt eget ovillkorliga godkännande. Därför vågar de inte heller tro på att de är värda den respekten från någon annan. De utgår ifrån att de måste göra sig förtjänta av den – och de blir lika glada varje gång de lyckas. Den känslan går dömarna miste om, eftersom det är så självklart för dem att alla ska visa dem samma respekt som de redan har för sig själva.
När de båda typerna möts uppstår ett naturligt samspel mellan dömaren, som granskar och bedömer, och behagaren som snällt finner sig i att bli granskad och bedömd. Dömarna är för upptagna av att betygsätta personen framför sig för att hinna fundera över ifall de själva gör ett gott intryck, och behagarna är för upptagna av att göra ett gott intryck för att hinna fundera över ifall personen framför dem är en idiot.
Den dåliga nyheten för alla behagare är att även om de klarar granskningen så mynnar den ut i en relation upprättad utifrån dömarens villkor.
När två dömare möts blir det desto mer spännande. Dömarens avvaktande beteende möts av samma kritiskt granskande blick från motsatt håll, och eftersom ingen av dem finner sig i att själv vara föremål för en sådan granskning är det upplagt för en kraftmätning. Granskningen kan ske bakom ett kamouflerande leende, men blickarna brukar skvallra. Om de finner varandra värdiga kan bekantskapen bli givande – men om någon underkänner sin motpart blir relationen frostig nog att förfrysa grannens petunior.
När två behagare möts blir allt så oerhört mycket enklare. Båda kommer gå in för att vinna motpartens godkännande – och båda kommer bli positivt överraskade när de genast får det. Det här gör att två behagare kan trivas i varandras sällskap även om de är väldigt olika varandra. Skillnader i allt från intressen till livsåskådning kompenseras av all den energi som behagarna lägger på att få folk att må bra i deras närvaro. Självklart lyckas det inte alltid – men ambitionen är konstant.
En snabbtitt på våra vänner och bekanta skvallrar om vår personlighet.
Dömarna tenderar att ha en handplockad bekantskapskrets med de lyckliga få som klarat granskningen. Nackdelen är att de sällan kommer i kontakt med andra åsikter och intressen än sina egna, och att de genom sin kräsenhet faktiskt nöjer sig med ett socialt liv som är fattigare än det kunde ha varit.
Behagarna, i sin tur, brukar samla på sig ett färgsprakande potpurri av vänner och bekanta.
Priset de betalar är att de också drar till sig personer som ser deras sviktande självkänsla som en inbjudan att trycka ner dem.
Vilka människor omger du dig med?
Kanske säger de något om vem du själv är.