Inte nog med att den hjälper mig att komma till jobbet – den hjälper mig dessutom att komma därifrån!
Sommar som vinter i snart två år har motorn fått uppförsbackar att kännas som raksträckor när mitt trampande får förstärkning av en dos elenergi. Extra njutbart blir det att i maklig takt trampa sig förbi alla motorlösa cyklister … men njutningen är tydligen inte ömsesidig. Ärligt talat har jag svårt att avgöra om det är tårar eller svett cyklisterna har i ansiktet när jag glassar förbi dem.
Desto lättare var det att höra vad en cykelfarbror skrek åt mig häromveckan:
”FUSK!”
Det ska erkännas att jag hajade till. Fusk? I vadå? Jag hört om tävlingar utan tävlingsregler – men kan man ha tävlingsregler utan tävling? Jag har aldrig tagit det bokstavligt när folk muttrar att ”livet är en kamp”, men med den tolkningen blir det ju helt naturligt att se vartenda vardagsbestyr som ett delmoment i kampen.
Fast om det är fusk att cykla med elunderstöd, fuskade jag då inte ännu mer när jag körde moped till jobbet?
Eller när jag satte mig i en bil?
Eller när jag tog bussen in till stan?
Implikationerna av denna nya världsordning är svindlande. Jag ser allt framför mig:
Cyklister anmäler fuskiga elcyklister och elcyklister anmäler fuskiga mopedister. Mopedister svär åt bekväma mopedbilar, mopedbilspojkar ger onda ögat till bilister och bilister polisanmäler att de har blivit omkörda av tåget. Lokförare hytter med näven åt det fuskiga charterplanet som drar ifrån dem, flygpiloter blir förbannade på rymdraketer och Christer Fuglesang skickar in en stämningsansökan mot Halleys komet.
Samtidigt ska svettcyklisterna inte tro att de kommer undan fuskanklagelser!
Om det är fuskigt gentemot dem att ta hjälp av motor, då är det också fuskigt gentemot alla joggare att ta hjälp av sadel, styre och cykelhjul. Joggarna får i sin tur stå till svars inför alla fotgängare utan skor och barfotafolket får stå till svars inför alla sniglar som tycker det verkar ganska fuskigt att ta hjälp av fötter.
Sniglarna får möjligen utstå pikar från en eller annan buske, blomma och bockhornskaktus, men eftersom de är rotfasta allihop var de ju aldrig riktigt med i racet.
Vafasen är min poäng, undrar du?
Förlåt, jag trodde att den var uppenbar.
Poängen kommer här:
Vi borde alla ha mer respekt för sniglar, för de fuskar inte.
Trevlig helg!