Eric Löwenthal har en älskad son, som inte är riktigt som andra. Onsdag 7 oktober gör han ståuppkomik av sin situation på Folkans lunchteater.
Att ha ett barn med grav utvecklingsstörning och en hel del fysiska funktionsnedsättningar betyder att man är förälder till ett älskat barn, som aldrig växer upp. Förutom kampen mot Försäkringskassans stelbenthet och kommunala nedskärningar, så möts dessa föräldrar ofta av okunskap och fördomar.
– Spontant kan jag tycka att det är ett ömtåligt ämne att göra humor av, och jag har dragit mig för det. Jag sitter i en sits som många andra också gör, men som komiker har jag extra verktyg för att kunna berätta det här, säger Eric Löwenthal vars son har en rad funktionsnedsättningar.
– Han är 23 år, ser ut som 12 och har en del likheter med en ettåring. Det har varit utmanande att göra den här föreställningen, men också en tjusning i det hela. Det här är min version av livet med min son.
I grunden ligger mycket allvar men Eric – vars föreställning ”I faderns, sonens och Försäkringskassans namn” nominerades till ”Årets Föreställning” på Svenska Standupgalan 2015 – har greppat tag i ämnet med mycket humor. Inte minst när det handlar om myndighetskontakter.
– Som anhörig måste man vara jurist, pedagog, dietist och mycket mer. Men man är bara en vanlig idiot. Barn är det bästa med livet men alla föräldrar går på knäna ibland. Min son behöver omvårdnad dygnet runt men det finns samtidigt mycket glädje, det är en fantastisk resa. Och om inte jag berättar hans historia, vem gör det då? Han kan inte själv. Han blir inte synliggjord.