Utställning

Vi får aldrig glömma

Konstnären Maria Sundström var 11 år när hon upptäckte sina nazistiska rötter. Under 20 år har hon arbetat med olika frågor som berör hennes bakgrund. I dag, lördag 19 september klockan 12.00, har utställningen ”Skuggan av det tyska” vernissage på Örnsköldsviks museum.

I videoverket ”vom Himmel” singlar klädesplagg sakta ned från skyn. Det uppfattas först som vackert, men när vindbruset tystnar och rök stiger upp gör det plötsligt ont att se mer.

– Man blir inte sig lik efter att ha besökt Auschwitz, allt blir så påtagligt. Det går inte att värja sig mot det, säger Maria Sundström, som mest arbetar med foto men också med andra uttrycksformer, och mängder av symbolik.

På en vägg, i ett hörn, har grinden från Auschwitz med den berömda texten ”Arbeit macht frei”, målats upp. Men med texten spegelvänd, alltså sedd från insidan.

– Det blir starkt symboliskt.

Andra nazistiska symboler som Maria använder sig av är den blonda flätan – som tecken på den ariska rasen, svastikan (hakkorset) – här i form av sädesax som hon gjort ett grafiskt tryck av till en tapet, och det av Hitler instiftade förtjänsttecknet Mutterkreuz, som hennes egen mormor mottog sedan hon fött sitt fjärde barn.

Endast tyskblodiga och, enligt nazistisk rasteori, genetiskt sunda mödrar kunde föräras Moderkorset. Marias mormor sparade sitt kors när hon och hennes man efter kriget flydde från Östtyskland undan det ryska förtrycket, men i mitten där svastikan sitter hade hon monterat en bärnsten – också en symbol förknippad med nazismen.

Och så har vi kläderna i den 27 minuter långa videon ”vom Himmel”.

– Kläder är symboliskt laddade, vi väljer kläder efter vår personlighet.

När Maria var 11 år upptäckte hon sina nazistiska rötter, då hon följde med sin mormor till Berlin. Långt senare träffade hon konstnären och författaren Lenke Rothman (1929-2008) på konsthögskolan i Umeå.

– Hon sa ”du måste jobba med det här”. I 20 år har jag hållit på med det här projektet som dels handlar den om min tyska bakgrund men som också är ett forskningsprojekt jag gjort tillsammans med journalisten Elisabet Blomberg. Vi upptäckte att vi båda hade tysk bakgrund – hennes farmor och farfar mördades i Auschwitz, min morfar var med i NSDAP (Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei), han var alltså nazist.

Maria är född 1961 och uppfostrad i hur bra Sverige var i samband med andra världskriget, med vår neutralitet.

– Men om man skrapar lite på ytan så ser vi att vi inte var så himla neutrala. Jag funderar mycket på skuld, ansvar och civilkurage.

Tre vita, till synes tomma, inramade ark hänger på en av väggarna. Men vid en närmare blick upptäcker man vita bokstäver djuptryckta på det vita papperet. En med texten ”Man ska och får inte glömma”.

– Det här måste vi fortsätta att tala och berätta om. Vi har alla ett ansvar. Hur mycket civilkurage har vi? Skulle du blunda om dina grannar blev bortförda? Tittar du på tiggaren utanför ICA eller går du bara förbi?

Utställningen har vernissage i morgon lördag, 19 september klockan 12.00. Därefter visas den till och med 21 november.

 

Publicerat