Hörnan

Krönikan: Verkligheten krånglar

Världen verkade lättbegriplig från början. Dagen var ljus, natten var mörk och fyra årstider turades om. Himmel var upp, mark var ner och tiden rörde sig framåt i en bestämd takt.
Då krånglade verkligheten till det.
Jag flyttade till en plats med mörka vinterdagar och ljusa sommarnätter, samtidigt som jag fick höra om länder utan vare sig vinter eller sommar. Min idé om upp och ner vändes upp och ner när det visade sig att ingetdera höll till i rymden, och plötsligt var tidens gång det enda man kunde lita på.
 
Även mänskligheten verkade lättbegriplig innan man lärde känna den. Snälla var snälla, dumma var dumma och tjuvar kunde lätt kännas igen på sin zebrarandiga pyjamas.
Då krånglade verkligheten till det.
De som verkade snälla utanpå kunde vara dumma inuti och de flesta tjuvar vägrade ha pyjamas på sig. Bra och sämre sidor fajtades om utrymmet i varenda människa.
 
Att vara nyttig kändes också lättbegripligt när jag var barn. Man blev stark av mjölk, frisk av medicin, full av öl, fet av fett och fick hål i tänderna av socker.
Då krånglade internet till det.
Plötsligt kan man bli svag av mjölk, sjuk av medicin, fet av socker, smal av fett och bör helst undvika bröd, pasta, potatis, ris, kött, fisk, skaldjur och varenda mejeriprodukt.
Fast öl är visst rena hälsodrycken, säger väl utvalda forskare.
 
Till och med etik och moral kändes lättbegripligt vid första anblicken. Man skulle vara sig själv, öppna sitt hjärta och lyssna till sin inre röst. Det var insidan som räknades och om jag räckte över min jacka till en frysande tjej var jag en gentleman.
Än en gång krånglade verkligheten till det.
Mijailovic borde inte alls ha lyssnat till sin inre röst och det finns ingen anledning att vara sig själv om du innerst inne är en skithög. Min insida var inte alls att räkna med alla gånger och om jag räckte över min jacka till en frysande tjej sa hon att jag gav uttryck för en förlegad patriarkal struktur.
Jag antecknade det och försökte sluta att ge bort mina kläder hela tiden.
 
Kan vi enas om hur folk ska bete sig för att bete sig som folk?
Tusentals olika kulturer säger nej.
Kan vi enas om vad som är vackert?
Nej, den övervikt som hyllats i äldre kulturer utgör fortfarande skönhetsidealet i på flera håll i världen.
Kan vi åtminstone enas om allas lika värde?
Nej, verkligen inte. Det där är en historiskt sett väldigt udda idé som inte bara krockar med raslagar och monarki, utan också med vad vi själva egentligen tycker. Vi dyrkar idoler av hjärtans lust och anser alarmerande ofta att våra mänskliga rättigheter ska sluta gälla den som begått ett grovt brott.
 
Vad finns det då kvar att enas om? Jag testar att vara emot prostitution, men blir upplyst om att Amnesty International vill legalisera sexhandeln nu. Jag testar att vara emot otrohet, men inser att Sveriges största otrohetssajt har en kvarts miljon medlemmar.
Och så, när tidens gång känns som det enda pålitliga i universum, sviker förstås även den. Inte nog med att den ändrar hastighet beroende på gravitationen – den jobbar också baklänges! Så sent som för tre veckor sedan presenterade Nature Physics ett kvantfysikexperiment som bevisade att framtiden kan påverka det förflutna.
 
Det var droppen – nu ger jag upp!
För att citera ett klokt grekiskt skäggo:
Det enda jag är bergis på är att jag inte vet ett skvatt.
 
 
Publicerat