Jag bor mitt i stan, närmaste granne till E4an. Jag kan, om jag har tur, känna en känsla av fridfullhet i några sekunder innan en lastbil från DHL (ja, det finns även andra företag) dånar förbi och dränker talgoxens skönsång. Dammet av avgaser som lägger sig så fint på balkongen, det ska vi inte ens tala om.
Visst, jag har ju valt att flytta dit självmant en gång i tiden och när man väl flyttar hemifrån så blir det nog så att flyttlasset automatiskt drar sig mot centrum och stadspulsen (puls och puls, ni fattar vad jag menar). Att bo med gångavstånd till stadens restauranger, biograf och såklart Fjällräven Center, har genom åren underlättat för mig och behovet av taxi har därmed minskat drastiskt. Men i grund och botten så trivs jag bäst på landet.
Jag är uppväxt i en by som heter Näset, där härlig utsikt varvas med ljuvlig natur, där fåglarna håller daglig konsert och där träd och växter skapar en färgrik atmosfär. Alltid när jag lämnar stadens stress och oljud och tar mig ut till landets fridfulla miljö får jag en skön känsla i kroppen och lungorna fylls med härlig frisk luft.
Nu när jag blivit äldre så uppskattar jag det på ett annat sätt, och hade livet sett annorlunda ut, så hade jag nog suttit på en stubbe vid skogsbrynet, med en kaffekopp i handen, och planerat husbygge, på världens bästa plats. Samtidigt som talgoxen sjunger för mig, såklart!