Ta mig tillbaka till en tid när…
- jag och brorsan var ute och härjade med våra kompisar, när vi plötsligt hörde en röst från vårt hus ”pojkar, nu är maten klar, kom in och ät”.
- det enda krig man visste om var det ”krig” vi lekte med våra kompisar. ”Pangpang, du är död”, men efter en stund satt vi och drack saft. Tänk om alla krig i världen idag skulle upphöra och alla samlas och tar en fika istället, vad trevlig världen skulle bli då.
- gårdsplanen förvandlats till en grusig bandyplan. Vilka matcher vi har spelat och vilka NHL-spelare som har lirat här genom åren. Och vilka grusmoln som har bildats.
- TV-spelet NHL 95 gick varmt på övervåningen och den hårdskjutande Al MacInnis var kungen på backen. För att inte tala om Zarley Zalapski.
- det bästa man såg på TV var den talande bilen Kitt i Knight Rider och den påhittige Macgyver, som kunde bygga en bomb med ett tuggummi och ett skosnöre. Typ.
- man faktiskt köpte cd-skivor. Den första skiva jag köpte var en mix-skiva med låtar av bland andra The Cranberries och Corona, undrar om inte E-Type var med där också (klart, han var ju med överallt på den tiden). Men den låt jag pumpade mest var nog Basket Case med Green Day.
- Peter Forsberg dominerade rinken. Tänk dig att få se OS-straffen, showen mot Florida i Stanley Cup-finalen och de magiska passningarna en gång till. Och de svarta ögonen.
Det var en härlig tid. Men allt har ett slut.
Åter till nutiden och vuxenlivet. Det är bara att ta tag i tvätten. Oj, just ja, räkningarna!