Bokens baksida pryds med utlåtanden från Sverige, Finland, Danmark, Holland, Frankrike, Tyskland, Italien, Ryssland, Indien, Japan, USA… och hyllningskören är enhällig.
”Ett jättearbete ligger bakom verket. Det länder förvisso svensk forskning all heder att ha gått i spetsen på detta område.”
/Tidskriften Social-Demokraten
”Ett sådant mönstergillt verk bör utarbetas av varje nation.”
/Professor Y. Koganei, Tokyo
”I alla avseenden är boken ett värdigt monument för den svenska vetenskapen och den svenska nationen”
/The Journal of Heredity, USA
Året är 1927, och det verk som hyllas är ”Svensk raskunskap”. I bokens slutord skriver författaren Herman Lundborg så här:
”Må vi, som nu leva i den nordiska rasens urhem, göra allt vad på oss ankommer för att hålla rasen uppe, så att dem ej urartar eller dör ut.”
Boken blir studiematerial i svenska skolor och ges ut i Tyskland 1928. Hos Herman Lundborg på Rasbiologiska Institutet i Uppsala arbetar Hans Günther, som under 30-talet blir nazisternas store ideolog i rasfrågor. Snart tar naziregimen sikte på judar, romer och funktionsnedsatta när ideologin omsätts i handling.
Det som skrämmer mig, mer än själva innehållet i ”Svensk raskunskap”, är hur världen tog emot boken med öppna armar. Vi snackar inte om ett fåtal excentriker som predikade för likasinnade, utan om statligt finansierad forskning som blev förebild för stater jorden runt. Vår tids skamfläck var deras stolthet.
Varje upplaga av samhället inbillar sig att just deras ideal är de rätta – och varje sådan upplaga följs av en ny generation som enas om att den förra hade dyngfel. Det väcker en obekväm fråga:
Vad av det vi ser som ser som normalt, rätt och riktigt idag kommer betraktas som onaturligt, eller oförsvarligt, i framtiden? Vilka av dagens självklarheter kommer folk att förfasa sig över om 100 år?
I min spåkula ser jag flera möjligheter.
När 53 procent av alla jobb ersatts av robotar och datorer (det beräknas ske redan om 20 år) lär det framstå som bisarrt hur länge vi höll fast vid en ekonomi knuten till 8-timmars arbetsdagar för alla.
Om odlat kött (som ju redan finns) blir konkurrenskraftigt på marknaden kommer det förr eller senare födas en generation som tycker det känns barbariskt att deras förfäder åt av döda djur.
Och om samhället håller fast vid linjen att tillåta allt som inte skadar någon kommer vi, förr eller senare, att avkriminalisera incest. I första hand mellan myndiga; möjligen med förbud kring barnalstrande. Det finns en gräns för hur länge ”det är äckligt!” håller som argument för att något ska vara straffbart.
Kanske svänger pendeln tvärtom tillbaks i konservativ riktning? Det har ju hänt förr; homosexualitet var mer accepterat i antikens Grekland än i dagens och den viktorianska eran föregicks av... nåt annat. En svängning känns mest sannolik i abortfrågan – för under det sekel där rättigheterna stärkts för kvinnor, barn, djur, anställda, HBTQ-personer, funktionsnedsatta och etniska minoriteter har de ju faktiskt försämrats för ofödda barn.
I dag driver vi linjen att vårt människovärde träder i kraft efter drygt fem månader i en livmoder, och vi är så pass överens om saken att abortmotståndares åsikter ses som extrema, men vetenskapliga framsteg har redan sänkt abortgränsen i takt med att allt yngre foster kan räddas. Vad händer med kvinnans rätt till sin kropp den dag när tekniken tillåter ett embryo att utvecklas utanför livmodern?
Om du planerar att vara vid liv om 100 år får du hemskt gärna spara mina spådomar till dess och jämföra med facit.