Krönikan: Våga berätta!

Ett halvår har gått sedan det sändes ett sommarprat i Radio Övik om min charmiga, starka, uppoffrande, kärleksfulla och psykiskt sjuka mamma. Inför programmet frågade vi oss båda om det var rätt att berätta, men vi hade inget att vara rädda för. Aldrig förr har jag översköljts av så mycket kärlek, från så många olika håll, som under de där dagarna i juli. Det verkade som om vi lyckats nå ut med det vi verkligen ville få sagt, mamma och jag:

– Att den psykiska ohälsan döljer sig där du minst anar det och kan drabba vem som helst.
– Att du kan vara både smart och kärleksfull och samtidigt psykiskt sjuk.
– Att det blir lika fel att klumpa ihop alla psykiskt sjuka som det skulle vara att klumpa ihop alla fysiskt sjuka och sätta samma ord på hösnuva och cancer.
– Att du ska känna lika lite skam över ont i själen som ont i kroppen, och att omgivningen bör ha samma respekt för en brusten livsglädje som för en brusten blindtarm.

Fyra månader senare, i en kyrka i Rumänien, blev jag uppringd av SVT. Det mynnade ut in ett tv-inslag som i måndags sändes i Fråga doktorn på SVT 1 – och än en gång har kärleken vällt in över oss i familjen. Uppmuntrande ord betyder mycket, men det mest värdefulla för mig är de historier som vissa har funnit modet att dela med sig av.
En berättar om sin dotters psykiska ohälsa, en annan om barndomsår med en djupt deprimerad mamma. En tredje om sitt liv med borderline-diagnos, och en fjärde om sin kamp mot utmattningsdepression.
Vissa som hör av sig är främlingar, andra är gamla vänner som först nu vågar öppna sig om det här.
Sådana historier är ovärderliga. När tystnaden bryts tar sig hoppet in. Du som bär din hemlighet som en börda kommer att känna hur den lättar, och du som trott dig vara ensammast i världen kommer att upptäcka hur fel du haft.
Tillsammans kan våra berättelser göra skillnad.

Därför ber jag dig nu om din historia. Som direkt drabbad eller som anhörig, idag eller för länge sedan.
Berätta! 
För att bryta tabun, för att krossa fördomar, för att öka förståelsen, för att få ännu fler att våga berätta. Berätta för människorna i ditt liv, eller för någon enda vän. Skriv inlägg i forum, insändare i media eller ett brev direkt till mig. Jag lovar att svara.
Det viktiga är att vi börjar prata om det här – och att vi aldrig mer tystnar.

Här finns min mors historia:
Inslaget efter 5.20 i i Fråga doktorn
Sommarpratet i Radio Övik