Hörnan

Krönikan: Farligt god hälsa

Vill man vara fin får man lida pin – och vill man ha god hälsa får man riskera livet!
Så tolkar jag dagens livsfilosofi.
Våra idrottsstjärnor lyfts fram som det mest hälsosamma vi har, och de är ju skadade stup i kvarten. Det går knappt en dag utan att någon känd idrottare drabbas av plötslig ohälsa till följd av sin hälsosamma livsstil. Vissa nöjer sig med att sträcka en ljumske eller två, andra samlar på hjärnskakningar och några bryter benen oftare än deras farmödrar bryter lårbenshalsen.
I Örnsköldsviks nationalsport ishockey ingår tacklingar i den hälsofrämjande aktiviteten och regelrätta slagsmål ses inofficiellt som en självklar del av sporten.
 
Sveriges populäraste sporter, fotboll och ridning, är också de farligaste. Skaderisken för elitfotbollsspelare är 1000 gånger högre än för industriarbetare och varje säsong får ett fotbollslag räkna med i snitt två skador … per person.
Ridsporten, i sin tur, bokförs för 13 000 skador per år. Det är 36 skador varenda dag, inklusive julhelger och fredagsmys och såna där dar när man glömmer att kliva upp ur sängen. (Förhoppningsvis handlar inte alla skador om samma snubbe).
 
Om du mot förmodan lämnar träningspasset helskinnad kliver du in i riskzonen för en brutal träningsbaksmälla känd som träningsvärk.
Häromveckan, när en bekant avklarat sin första träning för året, fick hon ägna de följande två dagarna åt att imitera statyer och stappla sidledes som en hjulbent krabba. Hon hoppade över måltider för att det gjorde för ont att resa sig ur soffan, och hon drack mindre än vanligt för att minimera de tillfällen när hon skulle tvingas sänka ner kroppen mot toalettsitsen.
En annan bekant ägnade månader åt att, för hälsans skull, rensa kroppen med hjälp av en supernyttig superdiet … och fick ägna nästa år åt att äta upp sig från benrangel till normalviktig igen. 
 
Sist men inte minst har vi dessa kompletta idioter som ger sig ut på cykel trots att det är ishalka eller snöstorm eller 18 minus eller allt det där på en gång.
Ja, nu talar jag förstås om mig själv. Jag har cyklat den där dryga milen till och från jobbet i vartenda väder som himlen kan hitta på, inklusive tjockt halvstelnat snöslask som får hjulen att dansa Lindy hop.
Det kanske kan låta dumt att riskera liv och hälsa för hälsans skull – men det är roligt också!
 
Nu går det förstås att både äta och träna på sätt som faktiskt främjar hälsan – men inte ens då är det säkert att resultatet blir särskilt hälsosamt. När vi får ångest över rätt val av eko-gurka i snabbköpet, skamkänslor över tre chips med dipp, skippar sömn för att hinna med en löptur och tutar ilsket i bilkön på väg till gymmet känns det som om vi missat poängen med vad ett välmående innebär.
Vissa inser att stressen är ett problem – och stressar sedan lite extra för att hinna klämma in ett lugnande yogapass på schemat.
 
Stress, och ingenting annat, är den överlägset största orsaken till sjukskrivningar i Sverige och farligare för hälsan än både benbrott och chips med dipp. 
Om vi verkligen värnar om hälsan måste vi alltså sluta att stressa upp oss över den.
 
Publicerat