Du är här

2014-11-15 - Hörnan

Krönikan: Dagbok från Rumänien

Genomgången av mina mest oviktiga upplevelser från Rumänien fortsätter. Den här veckan ligger fokus på en byxlös hundattack och en påklädd katt.

 
Tisdag kväll: För andra gången i livet får jag kindpussa en rektor – och det går faktiskt över förväntan. Jag prickar in en luftkyss på vardera sidan om damens rouge-sminkade kinder utan att råka slibba ner någon annan del av hennes fejs. Kontrasten är total till mitt första försök, när jag var 17 år och råkade kyssa en italienskt gubbrektor mitt på munnen. (Då hade jag ännu inte haft någon flickvän, så rent tekniskt var det min första kyss).
 
Onsdag: Att kuska runt i östra Rumäniens glesbygd och samtidigt hitta vettiga toaletter blir nästan som en sport. På en avlägsen bakgård försöker att använda ett dassbås som bara består av ett hål i golvet. Plankdörren går varken att låsa eller stänga, gliporna mellan varje bräda bör locka gluttare från när och fjärran – och när en ilsken hund börjar tokskälla direkt utanför backar jag ur. Rumäniens hundar är ökända och min kollega blev biten vid sitt senaste besök i landet. Visst kan jag tänka mig att bli hundbiten för den goda sakens skull – men jag vägrar ta emot bettet utan byxor!
 
Torsdag: Frukostarna på pensionatet i Iasi bjuder på både spänning och variation. Varje morgon frågar en söt gumma vad vi vill ha med de enda tre engelska ord hon kan:
”Omelette? Cheese? Ham?”.
Svarar man ”omelett” får man en omelett, och svarar man ”cheese eller ”ham” får man en omelett ändå fast med riven ost ovanpå. Eftersom det saknas meny antar jag att det gumman räknar upp är det som man har att välja på, men en morgon svarar jag helt enkelt ”Yes”. Då får jag en youghurt. Vännen Lennart, i sin tur, ber om ägg – och får smält ost med ströbröd.
Jag kommer verkligen sakna det där överraskningsmomentet!
 
Torsdag kväll: Redan för två år sedan såg jag det första tecknet. Högst upp på ett berg i Ukraina, i en bortglömd avkrok så avlägsen att den nästan inte fanns, låg en liten kiosk – och i kiosken låg Hello Kitty.
”Wow!” tänkte jag. Kan det vara så att Hello Kitty har lyckats där Alexander den Store gick bet – med att erövra hela världen?
Sedan dess har hon dykt upp i varje land jag besöker. I Kenya kikade hon fram genom en bilruta på en bro i Mombasa. I Ryssland hann jag knappt kliva in på ett köpcenter förrän hon kastade sig över mig. Nu, i Rumänien, slås jag plötsligt av tanken under en bilfärd: Ska jag få se henne även här?
Svaret kommer så snart jag kliver ur bilen. I ännu en bortglömd bergsby, fjärran från allt, står en liten flicka. Jag tittar ner på hennes skor – och en kissemiss med världsherravälde blänger tillbaks.
Släng dig i väggen, Genghis Khan. Du är överglänst av en katt.
 
 
Dela med dig av denna artikel på: