Du är här

2014-11-01 - Hörnan

Allt som krävs för att sno mitt jobb

På det avlägsna 90-talet, där jag höll till under låg- och mellanstadiet, var det enbart nördar (läs: jag) som frivilligt skrev texter utanför skoltid – men lagom till att vi bytte årtusende hände något.

 
När alltfler av oss snorungar fick mobiler som vi inte hade råd att ringa med var sms-revolutionen ett faktum. Hack i häl kom förändringens vindar i form av chattorkanen, bloggtornadon, Lunarstormen, msn-flugan och ett gäng andra hypade påfund som redan nu är så bortglömda att folk börjar tvivla på om de ens har funnits. 
 
Allt det här har lett fram till 2014 års vardag, där varannan svensk läser bloggar och där fem miljoner svenskar har en facebooksida att skriva av sig på. Lägg därtill instagram, twitter och 500 läsarkommentarer på varje hus Nicklas Nyberg bygger. Det skrivna ordet är nu i var mans hand. 
Förkortningar, särskrivning och annat kul har fått vissa skribenter att varna för svenska språkets undergång, men vi borde snarare jubla över att fler vågar göra oss sällskap i Sveriges växande skrivhörna. I den hörnan får jag allt oftare frågor om hur jag gör för att skriva så folk vill läsa, och mitt svar har hittills alltid varit detsamma:
Inte sjutton vet jag!
Först nu har jag tagit mig själv i kragen och försökt analysera fram ett mindre uselt svar. Så här tänker jag, tydligen, när jag skriver texter. 
 
1. Börja med sprutt
Det gäller att håva in folk direkt från start. Du kan påstå något som läsaren hajar till över eller väcka nyfikenhet med en frågeställning, men det går också utmärkt att helt enkelt vara lite förvirrande. Målet är alltid att lura kvar folk vid texten en stund till. 
 
2. Ha något att säga
Även om jag skulle vara kungen eller påven så blir inte mitt val av knäckebröd fascinerande att höra om. Man får skriva om sig själv, absolut, men måste ha en ursäkt att göra det. Det som skrivs bör antingen vara underhållande, tankeväckande eller skapa igenkänning – och i bästa fall alla tre. De som inte känner igen sig kan då få ut något av humorn och de som inte förstår hur hysteriskt rolig jag är kan förhoppningsvis ändå få ut något av ämnet.
 
3. Var begriplig
Vad hjälper det att jag har något vettigt att säga om ingen begriper? Det viktiga är inte att jag som skriver ska låta smart, utan att den som läser ska förstå, så jag försöker undvika snofsigt språk och tänka på texten som ett vanligt samtal vid köksbordet. Skillnaden är att du som läser inte kan ställa frågor under samtalet, så det blir mitt jobb att gissa mig till vad du skulle ha haft för invändningar eller följdfrågor. Sedan måste jag både ställa dem och besvara dem åt dig.
 
4. Håll hela texten vid liv
Vissa textrader blir nödvändiga transportsträckor på vägen mot din poäng, men de behöver inte vara tråkiga för det. Även en genomtrist mening kan livas upp med underfundighet, en balanserad banalitet eller en lagom löjlig ordlek. Samtidigt gäller det ju att inte trassla till saker så mycket att läsaren tappar bort sig.
 
5. Sluta med stil
Din avslutning är det sista som hänger kvar i läsarens tankar. Jag är svag för slut som flörtar med början, som biter sig själva i svansen, som visar att din text faktiskt har lett fram till något eller som tar farväl med en stor fet slutkläm.
 
Men om du inser att du varken har någon spruttig start i bakfickan eller ett stiligt slut på lut eller ens något av vikt att säga däremellan … ja, då kan du alltid skriva en text om hur man skriver en text.
Har du tur kommer inte en kotte att genomskåda den geniala bluffen.
 
Dela med dig av denna artikel på: