Marmor fräts sönder av syra och absorberar snabbt alla flytande substanser som det kommer i kontakt med. Jag konsumerar oanständiga mängder citrusfrukter och lagar gärna mat med tomat som stänker. Då denna kombination inte är optimal var jag tvungen att hitta en riktigt bra impregnering till de fyndplattor som jag girigt roffat åt mig på en utförsäljning. En grundlig genomgång av utbudet och några telefonsamtal till tillverkare och återförsäljare senare köpte jag Fila Fob som skyddar tumlad natursten från både vatten- och oljebaserade fläckar utan att förändra utseendet på plattorna. Billigt var det inte (nästan 1000 kronor fick jag hosta upp med för en liter, att jämföra med plattornas 400 kronor) men smakar det så kostar det är vad jag fått höra. Nu har jag inte smakat på impregneringen – det skulle vara självmord – men sniffat på den har jag. Ofrivilligt och puckat. Det tog nämligen ett par timmar att pensla på den lättflytande substansen på både plattor och fogar och ungefär halvvägs tyckte jag att plattorna var mer levande i sitt utseende än jag kunde påminna mig om att de varit en timme tidigare. Det såg ut som om de ömsom kom emot mig och ömsom försökte fly in i väggen. Som det snille jag är förstod jag snart att så inte var fallet, utan att ångorna lekte med min hjärna. En stund ute i friska luften och fortsatt arbete under vädring (en detalj jag glömt tidigare) löste problemet och nu har vi ett stänkskydd som ser ut som obehandlad marmor, men som är tillräckligt tåligt för både lite citrusskvätt och pastasåsstänk.
