Onside med Jonas

En dag kvar!

På torsdag smäller det i Fjällräven Center när Modo inleder SHL-säsongen mot Örebro. Efter en sisådär försäsong, spel- och resultatmässigt, så ska det bli spännande att se hur Anders Forsbergs manskap genomför premiären.

Passande till premiären så bjuder jag på några av mina Modo-favoriter genom tiderna.

”SuperTwins” – Daniel och Henrik Sedin. Tvillingarna som kan hitta passningar till varandra i en kolsvart arena. Vilka mål det kunde bjudas på, klappklapp-spel à la 80-talets ryska maskin. Tillsammans med Mattias Weinhandl bildades Linje 19, en fruktad formation som verkligen lekte ishockey på slutet 90-tal. Jag minns bl.a. en bortamatch mot Brynäs där trion hade lekstuga och vid ett av målen hörde man TV4-kommentatorn Robert Perlskog säga ”Det är så vackert så att jag gråter”. Nu är tvillingarna kungar i Vancouver Canucks. Jag hoppas verkligen att Sedinarna får lyfta Stanley Cup-pokalen senare på vårkanten också.

”Zuke” – Mats Zuccarello. Den lille tekniske norrmannen blev snabbt en publikfavorit för många. Även för mig. Med sin otroligt långa klubba och sin aviga stil så dominerade han SHL. Tillsammans med landslagskollegan Per-Åge Skröder och Niklas Sundström så hade Modo ett riktigt vasst vapen framåt. Zuccarello vann även poängligan 08/09 med hela 64 poäng. Det blev bara två säsonger i Modo innan äventyret till New York Rangers. Det jag gillar mest med Zuccarello är att han kör järnet och han viker inte undan i duellerna. Publiken i Madison Square Garden verkar också fått en ny favorit, för när Zuccarello gör något bra på isen så vrålar publiken ”Zuuuke”. Mäktigt!

”Mr. Modo” – Magnus Wernblom. Här snackar vi Modo-legend. En av mina stora favoriter. Med nästan 700 matcher och 266 mål i SHL. En spelare med större krigarhjärta får man leta efter. Han gav sig inte förrän puckuslingen låg i nätet, och inte bara pucken, även två-tre motståndare kunde hamna där när Wernblom varit i farten. Och hans målgest, armarna rakt upp, snabbare än Lucky Luke hinner dra, är redan klassiska i Modo-sammanhang. För att inte tala om den hjälmen som han alltid petade upp under matcherna, för att han tyckte att visiret var i vägen. Han hade ett riktigt tungt skott som han ofta avfyrade, men det var ändå framför motståndarnas kasse som han trivdes som allra mest. Jag minns när han spelade i Skellefteå och de mötte Modo i Fjällräven, så hade Modoklacken vecklat ut en stor banderoll med texten ” Det finns en hjälte, men han ser förjävlig ut i svartgult”. För mig kommer han alltid vara Mr. Modo. I de rätta färgerna.

Publicerat