I klar övervikt är de drömmar som handlar om vattenskador. Det är rör som är dåligt tätade, det regnar in, kondensskador gör att taket havererar, och så vidare. Av någon anledning har vi i drömmarna oftast något slags vit plastfolie i taket som börjar bukta innan det går hål på dem och jag förstår omfattning på skadorna när vattenmassorna väller in. Eller så droppar det bara lite, men jag vet ändå att det är stora skador. Intressant nog, åtminstone för mig, är att mina reaktioner inför utmaningar i drömmarna har förändrats allteftersom jag vant mig nya byggutmaningar i verkligheten. Då jag till en början vaknade kallsvettig just under upptäckten av problemet har jag sakta men säkert kommit längre och längre i åtgärdandet av dem i drömmarna. Jag öppnar upp, spårar orsaken och försöker lösa problemet. I morse lyckades jag tydligen. Maken påpekade att jag pratade i sömnen och sa: ”det är fixat nu, det är torrt nu”. Det kan man väl ändå kalla framsteg. Dessutom har det inte läckt in i det riktiga huset sedan i våras när vi fixade genomföringen för köksfläkten och det är jag ännu gladare för än min förmåga att laga läckor i sömnen.
Det är dock inte bara jag som drabbats av mardrömmar av byggprojektet. Maken drömde härom kvällen att jag anlitat en massa hantverkare som han inte tyckte var nödvändiga att ha på plats. Tydligen gick de dessutom mest omkring och drog och ville inte ge sig av trots att han sa till dem att gå. För att lägga grädde på mardrömsmoset var huset tydligen betydligt mycket större än det vi faktiskt bygger och han gick genom rum efter rum för att försöka köra ut de ovälkomna hantverkarna. Till mitt drömjagsförsvar vill jag meddela att det vore rimligt att ha en hel del hantverkare på plats om vi faktiskt byggde ett hus med så många rum som han fantiserade om.