Ljuset är dunkelt och maskinerna omkring har samlat damm. Rummet är stort, och väggen till höger är fylld av mätare av olika slag. På golvet ligger gummimönster, konstverk som smälter in i omgivningen. Från att en gång varit ett gammalt elverk som lagt grund för orten Brynges industrialisering, agerar det nu som konsthall. De daterade maskinerna varvas nu med skulpturer.
Miljön gör konstverket
Det är Irene Vestmans utställning InOm som just nu hittat ett hem i byggnaden. Mot väggen skiner ett svagt ljus från en processor som två träbänkar riktar sig mot. Det arbetet på Irenes granitskulptur Näskom, nu permanent bosatt i Näske kaj sedan drygt nio månader tillbaka, som har fångats på film. En skapelseprocess och dess sammanhang som fångats på bild. Det är enligt Irene ett experiment.
– När jag själv tittade igenom filmen tänkte jag att kanske någon annan skulle vara intresserad av att se detta! Dessutom blev jag så förtjust i väggen här i elverket, förklarar Irene. Miljön är enligt henne a och o. Hon tycker inte att filmen skulle kunna visas någon annanstans.. En annan miljö ger ett annat konstverk och en annan känsla.
Bilden är brusig, ljuset lite otydligt och motivet varierar från själva sågen där skulpturen skapades, till själva sågningen av skulpturen.
- Det är vackert. I huvudsak är filmen en kärleksförklaring till sågen, säger Irene.
Kräver mycket förberedelse
Under filmens gång förklarar hon om hur hon förberedde sig i flera veckor innan själva sågningen. Hon var tvungen att studera materialet i flera veckor innan och göra otaliga skisser. Granit är svårarbetat, och det är endast diamant som kan skära igenom det. För att kunna såga klär man diamant på tenn. På filmen visas det hur sågens kyls med vatten, för att sedan fortsätta. Detta för den enorma värme som bildas, och som kan skapa en brand när som helst. Det är en lång process, med många steg. Vilket är charmen med skulptering, menar Irene.
–Jag brukar föreställa mig ett konstverk från alla vinklar, och när det finns en jag inte kan se, då blir det intressant och utmanande. Det är det tredimensionella som lockar, förklarar Irene medan hon gestikulerar med händerna, som för att visa en tredimensionell modell.
På NäskoOm har Irene huggit symboler, som står för var sin bokstav och ett ord. Hur man tolkar mönstren är enligt Irene upp till var och en. Hon menar att om hennes budskap är tillräckligt klart, då berättar den sig själv.
Utställningen InOm pågår fram till 3 augusti.