Du är här

2014-07-24 - Örnsköldsvik
  • Guiden Karin Bergström berättar för gruppen om hur Örnsköldsvik gick från att vara köping, till att bli stad. Foto: Sofie Edmark
  • Den blåa linjen efter Arkenhuset illustrerar var vattennivån låg för ungefär 1 000 år sedan.
  • Vipparmskranarna har byggminnesförklarats av Örnsköldsviks kommun. De användes under andra halvan av 1800-talet, och början av 1900-talet då de ersattes av moderna versioner.

En vandring genom historien

Örnsköldsviks historia är ett mysterium för många av stadens invånare. Men det kan en liten promenad ändra på.

Solen står högt och reflekterar sig i arkentrappan. Glasskön lite längre bort går längst kajen och varenda vrå i inre hamnen är fylld. Bland havet av människor står en grupp lite mer organiserat. Vi är cirka ett dussin människor står runt guiden Karin Bergström, och det är en stadsvandring som står på schemat. En resa genom stadens förflutna.

Endast två år äldre än Chicago 

Just i området runt Örnsköldsvik har människor bott länge, i Bjästa har det hittats fynd som är 6 000 år gamla. Men som en samlad grupp, ett organiserat samhälle, är staden ung. 

– Örnsköldsvik har faktiskt officiellt funnits i mindre än 200 år, vi är bara två år äldre än Chicago, börjar Karin med att berätta. Hon gestikulerar runt med armarna. Det var här, i inre hamnen, det hela började. Läget vid vattnet förde med sig många möjligheter. Chansen för en effektiv handel och industrialisering var stor, och det öppnade upp dörrar för att fortsätta expandera sig.

Staden startade som en köping och ett bihang till det då större samhället, Själevad. Men livet som en köping var inte det optimala för öviksborna, de saknade självständigheten. Därför kämpade de för att få bli en stad och lyckades tillslut med det 1894.

Namnet fick staden efter Per Abraham Örnsköld, och är därmed en av få städer i Sverige som döpts efter en person som inte är kunglig. Han var en före detta landshövding under sena 1700-talet, som aktivt kämpat för att bilda Örnsköldsvik.

Stort intresse för vandringarna

Dagens vandringgrupp består av ungefär ett dussin personer. Det är en familj, ett kompisgäng och några par som tagit sig an stadens historia. Åldrarna är varierade, och enligt Karin reflekterar dagens samling den typiska gruppen.

- Det är människor i alla åldrar som brukar delta. Varje runda snittar på ungefär 15-20 deltagare. Intresset ökar ständigt, menar hon.

Medan vi vandrar vidare, bort över gången förbi Elite hotel och närmare Stadsträdgårdens mer blommiga tillvaro, konstaterar Karin att det skett en betydlig stor landhöjning i området. Ett resultat av den senaste istiden. Hon pekar mot en blå linje på arkenbyggnaden, ett par meter upp.

- Där var vattennivån för 1000 år sedan, berättar hon och säger att det brukar förvåna de flesta deltagare.

Hon konstaterar att Örnsköldsviks historia är mer annorlunda än vad många tror, och att vi som bor här, faktiskt inte har så bra koll.

- Den yngre generationen brukar inte veta mycket innan. Det brukar vara nytt för dem, säger Karin. De som går stadsvandringen förundras över hur lite de egentligen vet, och hur saker skett på ett annat sätt än de trott. 

- Mest förvånad över brukar de bli över att saltmagasinen inte är så gamla, ungefär 100 år, och att de faktiskt endast används för att förvara just salt. 

Vi letar efter skugga, ett lite svalare tillhåll. Tillslut sätter vi oss i Stadsträdgården. Vi blickar bort mot de gamla vipparmskranarna i hamnen, som står som monument över Örnsköldsviks industriella historia. Vid handeln var de industriarbetarnas högra hand. Men tekniken utvecklades, och det kom nya och smidigare sätt att lasta på och av båtarna. De är nu byggminnesförklarade av kommunen.

Anpassade sig snabbt

När vi sedan kommer mot torget, konstaterar Karin att Örnsköldsvik snabbt hängde med i svängarna. Till exempel byggdes en biograf väldigt snabbt efter den uppfunnits.

- Det var enkelt, och det var effektivt. I samband med handeln byttes inte bara varor, utan hem tog man även de nyaste idéerna.

När vi fortsätter gå genom staden, genom Örnparken fram till Museumparken, pratar vi om hur Hägglunds, nu BAE systems Hägglunds AB, växte fram ur snickarverksamheten. Dessutom berättar Karin att att parkerna mitt i staden byggdes på ett led tvärts över staden för att kunna släcka en eventuell brand effektivt.

Karin är som en bandspelare. Hon är en rutinerad guide. Just vandring genom Örnsköldsvik brukar ske två gånger i veckan, så länge vädret tillåter. Oftast pågår det mellan april och oktober, men ibland har man till och med gått i december.

Efter drygt en timmes tur avslutas rutten vid Ödbergska gården. En kaffekopp och bulle väntar för de flesta deltagare vid Ödbergska gården. Med en timmes historia rikare, skiljs gruppen åt.

Dela med dig av denna artikel på: