Ja, nu är ju det här bara en teori än så länge – men bevisen hopar sig. Min fiskbullebroccoli har varit extra aktiv på sistone. Gång på gång kommer jag på mig själv med att tänka tankar som inte alls passar in i hjärnan och göra saker som jag inte är tillräckligt korkad för att för att göra... egentligen. Är du osäker på om du har en egen fiskbulle som rycker in när du som minst behöver den? Då ska jag hjälpa dig tyda tecknen!
Här kommer några exempel på hur det kan se ut när snorkråksdammråttan tar över:
Jag står vid diskbänken i köket och skruvar upp locket till en plastflaska som jag fyllde med vatten och isbitar inför en utflykt dagen före. När jag tömmer ut det odruckna vattnet i slasken framför mig hajar jag plötsligt till.
Det är något som inte stämmer, tänker jag.
Vart har isbitarna tagit vägen?
Jag tillbringar min fikarast i soffhörnan på jobbet med kollegorna runt mig och en tekopp i handen. Det är trevligt att sitta där och sörpla tillsammans, men just idag är jag på vippen att börja klaga. Är inte det här nya teet i blaskigaste laget?
Jag är omgiven av idel kaffedrickare, så jag har ingen att rikta gnället till – och när jag till slut tittar ner i min kopp blir jag himla glad över att jag höll tyst.
Jag sitter och dricker te utan mjölk, utan socker – och utan te.
Bara varmvatten, med andra ord.
Blaskigt varmvatten.
Nästa gång en kopp te utsätts för felbehandling är jag på hemmaplan och ska värma upp några avsvalnade teklunkar i mikron.
Jag öppnar dörren och ställer in koppen – men stelnar till just som jag ska till att släppa taget om den. Plötsligt får jag en stark känsla av att min briljanta plan kommer misslyckas; att mitt te inte kommer bli riktigt så varmt som jag hade tänkt mig.
Jag har ställt in det i kylskåpet.
Samma vecka gör jag nästan allt rätt inför jobblunchen:
Tar med matlådan till jobbet, ställer in den i kylskåpet på morgonen, plockar ut den vid lunch, tar fram en tallrik och ställer inte in den på rätt ställe: I mikrovågsugnen.
Den enda lilla detalj jag glömde var att lägga maten på tallriken först.
På bilprovningen är jag orolig för att komma för sent, för att missa min tur, för att ta fel port och för att missa öppningen när jag ska rulla in. När inget av det händer blir jag så stolt att jag är på vippen att använda hoppsasteg på väg bort till vänthörnan.
Riktigt lika nöjd är inte bilprovaren som undrar varför jag snodde nycklarna från bilen.
Och då ska vi inte ens tala om när jag försökte borsta tänderna med rakhyveln eller tog på mig tröjan ut och in eller glömde kvar min moped på jobbet.
Känner du igen dig? I så fall är det bara att beklaga – men kom ihåg att du är ett hjälplöst offer för en inkompetent fiskbulle!
Glöm inte att skylla på den nästa gång du kör något idiotiskt.