Väggen med skjutdörrar som fick byggas om för att öppningen blev för liten är på plats och nu är det finputsningen i form av det evinnerliga spackling, slipning, spackling som är i gång igen. Man skulle kunna tro att jag tröttnat på det momentet efter det stora rummet som innefattar kök, vardagsrum, hall och loft, och då skulle man ha rätt. Jag är less på det. Samtidigt blir jag bara bättre och bättre. I takt med att jag andas in damm blir mina armar och händer flinkare och flinkare och när bygget är klart kanske jag kan byta yrkesinriktning. Nä, jag bara skojar. Det vore en jättedålig idé. Både för mig och mina eventuella kunder.
Utöver de sista rummen har det även blivit en del snickerispackling för att täcka över skruvhålen i trappen. Den ska målas i samma nyans (Ascot från Lady pure color – its gorgeous. Gorgeous – som jag skriker varje gång jag öppnar burken.) som väggen, varefter själva trappstegens ovansida ska kläs in med bitar av golvet. Ja, jag vet, det blir så bra så.