Trappen har varit ett ämne för diskussion med jämna mellanrum då den blir ganska brant och vi inte varit 100 procent säkra på utformningen. Frågorna har mest gällt dimensioner på virket kontra ett smäckert utseende och gåvänlighet kontra symetriskt utseende. Allt är kontra utseende. Det är nämligen väldigt lätt att bygga hållbara, praktiska och billiga saker om man inte bryr sig om utseendet. Men gör man det så krävs lite funderingar. För att kolla hur pass bra det skulle gå att gå i trappen vi skissat gjorde vi därför en trapp-attrapp som vi kunde promenera upp och ner i. I alla fall några steg. Det gick bra, så nu kör vi på den lösningen.
Huruvida den var för brant för att ha konventionella steg var den egentliga frågan. Ett alternativ till den vanliga lösningen är att göra stegen trekantiga och sätta omlott för att på så sätt få en större stegyta att sätta fötterna på. Mina referenser för hur brant en trappa kan vara är dock präglade av min barndoms somrar i stugan i Ystad där man tar sig upp ett våningsplan på ungefär en meter horisontellt räknat. Det är brant – är vad jag försöker att säga. I jämförelse är vår trapp i Nyänget som att spatsera på Storgatan.