Det är inget snack om saken: Jag tillhör ett skurkkön också!
Vilka står för 94 procent av alla våldsbrott och minst lika stor procent av alla ölmagar?
Vilka står för 94 procent av alla våldsbrott och minst lika stor procent av alla ölmagar?
Vilka startar vartenda krig – och vilka orsakar alla gula stänk på toa?
Du får leta länge efter kvinnor som styr diktaturer, organiserar folkmord eller kissar stående.
På ett renodlat tyrannpartaj skulle det bli akut brist på kvinnliga danspartners till Caligula, Nero, Vlad, Napoleon, Lenin, Stalin, Hitler, Mussolini, Pot, Amin, Pinochet, Jong-Il, Jong-Un, Gaddafi, Hussein, Milosevic och grabbarna.
På skurkpartajet intill skulle Svartskägg, Charles Manson och en massa bankdirektörer från JP Morgan leta förgäves efter ett matchande antal kvinnor.
I fiktionens värld ser det aningen bättre (med andra ord: sämre) ut på kvinnofronten med Pomperipossa, en massa styvmorsor och pälstanten Cruella de Vil. De står sig dock slätt mot Dracula, Mr Hyde, Moriarty, Sauron, Kato, Tengil, Voldemort, Luthor, Lecter, Vader och Guld-Ivar Flinthjärta… och då har vi inte ens nämnt Kain som utrotade en betydande del av jordens befolkning på en enda sekund. Hans mamma Eva får mycket skit för sin bristande fruktdisciplin, men jag börjar undra om det där kan vara ett mansknep för att distrahera oss från alla synder som Adams halva av människosläktet har gjort sig skyldiga till sen dess.
Om synd går i arv ligger penisfolket klart mycket sämre till än Evas halva av världsbefolkningen.
Nu skulle det här kunna mynna ut i en text om hur synd det är om mig som förknippas med så mycket skit, trots att jag är så jättesnäll... men det vore en stor fet lögn.
Det är precis tvärtom.
Min roll som skurk har gett mig en gräddfil i livet där det i alla möjliga sammanhang är lägre förväntningar på mig än på kvinnor i samma läge.
Jag fick beröm i skolan för att jag var så tyst och snäll – beröm som minst lika välartade tjejer fick klara sig utan – och än i dag kan jag imponera på folk bara genom att jag försöker hålla tyst när andra pratar. Att lämna toasisten nerfälld är allt som krävs för att klassas som gentleman, och när jag bäddar sängen eller drar fram dammsugaren är det lite mer imponerande än om min flickvän gör det. För några år sedan, när en väninna av någon anledning nämnde för sin mor att jag brukade stryka mina egna gardiner, utbrast den ömma modern ”gift dig med honom!”.
Dessutom vill jag påstå att vi män lättare kommer undan med sånt som oklippta naglar, stinkande strumpor och smutstvätt på golvet.
Eftersom alla vet att grabbar är bråkstakar utan självkontroll kan jag till och med räkna med lovord för sånt jag i-n-t-e gör. Att inte supa, inte svära och inte stirra på urringningar när det är huvudet ovanför som pratar räknas som prestationer för oss karlar.
En man utan sådana ovanor är en snäll man. En kvinna utan liknande ovanor är bara en kvinna, kort och gott – och de fasoner som ger tjejer problemstämpel kan grabbar komma undan med under parollen ”pojkar är pojkar”.
Den obalansen är inte nyttig för någon. Så kära män, undvik att dra fördel av det frikort vårt dåliga rykte gett oss. Och kära kvinnor, dalta inte med oss män.
Mammor: Låt inte era söner komma undan med mer än era döttrar.
Fruar och flickvänner: Ställ inte lägre krav på era killar än på er själva.
Internet: Se till att min flickvän aldrig får läsa den här texten!