Besöket på Ikea gick förvånansvärt bra. Vare sig dödslängtan eller mordiska lustar gjorde sig kännande längre än några flyende ögonblick.
Efter att ha lämnat hemmet halv 8 på morgonen hämtade vi upp Malin och Roberth som genast började fråga om vi inte var framme snart. Det var vi inte. Med släp går det mycket långsammare än vanligt, speciellt om man ska följa hastighetsbegränsningen. I Älandsbro stannade vi dessutom till för att mata monstret (mig) för att vi skulle kunna ta oss helskinnade genom köksavdelningen.
Då vi anlände vid 10-tiden var det inte alltför mycket folk på plats och vi fick snart hjälp av en kökssäljare. Tack och lov blev vi inte tilldelade samma person som förra gången. (Då hade jag behövt förklara att det inte skulle gå och att vi ville prata med någon annan och det hade inte varit trevligt för någon.) Nu fick vi snabb och kompetent hjälp, fick goda råd och kunde efter ungefär 90 minuter gå därifrån med en lång lista på grejer att hämta på lagret, en lista på prylar att hämta ut efter kassan och ett sätt att få en faktura i efterhand.
Under tiden hade Malin och Roberth hunnit ta sig till Sundsvalls största loppis, blivit besvikna på priserna, åkt tillbaka till Birsta och hittat oss på köksavdelningen. Jag som var rusig av lycka över att köksgrejerna fixades så enkelt kunde knappt äta (Dessutom var jag den enda som käkat i Älandsbro.) men firade med en Ikeaöl och en chokladmousse. De andra åt riktig mat. Sporrade av den lyckade förmiddagen beslöt vi oss för att försöka skaffa garderoberna till klädkammaren. Där gick allt ganska bra fram till dess att datorn vi använde hängde sig i det ögonblick vi var klara med planeringen och skulle skriva ut lagerlistan. En timme efter haveriet kom vi därifrån med det vi behövde veta för att plocka ihop vårt garderobssystem.
Två timmar senare hade vi plockat upp allt på lagret, staplat de platta paketen på fem vagnar, tagit oss igenom kassan (vi bildade en egen kö tillsammans med Malin och Roberth som släpade på såväl sin egen vagn som våra), hämtat ut ytterligare två vagnar med grejer på utlämningsstället och lastat släpet till bredden och lite till. Däcken såg ytterst ansträngda ut och Malin inspekterade dem skeptiskt innan hon och Roberth slog sig ner i baksätet med ett olivträd och en palm mellan sig (två av deras fåtaliga inköp). De tackades vid hemkomsten för sin strålande insats att höja makens och mitt humör samt packåsneleken med hamburgare och rosé.
En mycket lyckad dag!