Illusionen av ”snorbromsen” (som just denna form av ansiktsbehåring faktiskt heter) uppkom genom svettningar på överläppen i kombination med inhaleringar och utandningar kryddade med spackeldamm. Jag speglade mig länge och väl när jag kom hem efteråt och undrade om det inte skulle gå att få till mer attraktiva varianter, som till exempel Poirots berömda mustasch med de praktfullt uppåtböjda ändarna. Sen tvättade jag bort eländet och skänkte en glad tanke åt att jag inte orkat gå in på affären på väg från bygget.
Roligare än så blev inte den dagen. Men lite slipat och spacklat blev det. Inte för att det märks i det oändliga arbetet.