Efter att vår rörmokare Hans installerat alla blandare i badrummet, kopplat in värmepumpen, pluggat igen de öppna rören till köket (som inte kommer att vara på plats på ett bra tag än) och testat tätheten på golvvärmeslangarna fyllde han systemet och simsalabim – vi har nu vatten i kranarna i badrummet. Och ännu bättre: i toaletten. Som jag väntat på denna dag. Jag såg framför mig hur jag skulle sätta en rosa rosett runt porslinstronen, nynna någonting sentimentalt och, efter att ha klippt av bandet med en lim- och tejpkletig sax, inviga underverket.
Istället fick jag en uppdatering av min far som ringde en timme innan jag slutade jobbet och meddelade att det såg bra ut på bygget, vi hade vatten och mamma hade gått på toa. Ack så snöpligt! Inte fanns det utrymme att klaga heller. De var på plats för att hjälpa oss köra rat till Må och titta till bygget. Dessutom hade jag inte berättat för dem om mina grandiosa invigningsplaner och mamma behövde ju gå…
Måste man gå så måste man. Och från och med nu slipper både mamma och jag huka vid husknuten.