Thomas Anderssons uppväxt kantades av många turer in och ut på lasarettet. Nu berättar han själv om detta, samtidigt som den här föreställningen är en ömsint skildring av relationen mellan en mor och hennes son.
– Mitt första möte med döden var vid fem års ålder, berättar Thomas. Han satt vid min säng på Skellefteå lasarett 1961 där jag just blivit inlagd. Vi bekantade oss i tystnad. Det enda som hördes var mitt hjärta, det slog ungefär 200 slag per minut och lät fasligt likt två ånglok i otakt. Trots att vi inte skulle ses på många år igen, var det givet att bekantskapen skulle vara på livstid. Den här föreställningen handlar om mitt liv, och delvis min mors. Och om varför smaken av snåttren kan framkalla ett ljud, om Greta Jonsson från Örträsk, om ett lyckat frieri på Burträskvägen och lite annat.
Föreställningen är producerad av teater Västerbotten och förutom Thomas Andersson ingår Ellenor Lindgren, som gestaltar Thomas mamma. Lokal arrangör är Örnsköldsviks Riksteaterförening.