I fjol sa han att utställningen på Spinnrocken i Arnäs torde bli den sista sprattlingen. Men 84-årige Åke Lagerborg ger sig inte. Just nu har den klurige ö-vikskonstnären en ny visning i Galleri Lokomotiv.
Det ord man först kommer att tänka på vid ett besök hos Åke Lagerborg hemma i hans ateljé i Stenberg, Arnäsvall, är skaparglädje. Efter ett långt liv som konstnär är han fortfarande fullt aktiv och när man ser hans verk och samtidigt får höra honom berätta om dem så är det omöjligt att känna något annat än glädje.
Jag är så himla glad, jag har fullt med idéer kvar och det blir mycket lek.
I dessa tiden när pensionsåldern flitigt debatteras kan man undra om det inte är dags för pension snart.
Nej, jag tror jag struntar i det, säger Åke och visar upp sina underfundiga skapelser som alltid har en bakomliggande historia.
Exempelvis A very small Derek Jarman garden, inspirerad av den brittiske filmaren Derek Jarman som också var mycket trädgårdsintresserad. Derek Jarman gav ut en bok om sin trädgård, som även finns översatt till svenska, Derek Jarmans trädgård.
Åke läser massor och ofta har hans verk kopplingar till litteraturen, främst poesi. Det inhägnade huset i Bostadsrättsföreningen Lyckan 3 visas upp tillsammans med en dikt av en polsk poet.
Jag gillar poesi lika mycket som bildkonst och jag använder mig av en del citat från olika poeter. Även om jag hela tiden har jobbat med bild så ligger litteraturen steget före. Men mina grejer är inte illustrationer till dikter, bilderna är fria i sig.
De står i hopträngd väntan har han hämtat från nobelpristagaren Tomas Tranströmer, och man kan fundera på vad husen i Åkes version står och väntar på.
Vi vet inte, det får man fråga Tranströmer om.
Åke Lagerborgs konst står självklart på egna ben, men de får ofta ytterligare en dimension när han själv berättar historien som ligger bakom. Därför har han till den här utställningen som han gett titeln Berättelser kompletterat sina verk med ordrika förklaringar.
Det här är en slags främlingskapsgrej, säger Åke och visar en man som står under ett hus.
Den som egentligen hör hemma i huset är utestängd från sitt eget liv.
Bergstrasse 19, Wien, med en divan, har förstås kopplingar till Sigmund Freud. Det var på den adressen han arbetade. Är det natt, är vi ensamma här? är inspirerad av den amerikanska poeten Walt Whitman. Musik finns även med på ett hörn i Spiegel im spiegel, som också är titeln på ett stycke av den estniske tonsättaren Arvo Pärt.
Galleri Lokomotiv hos Örnsköldsviks Kollektiva Konstnärsverkstad i Kulturfabriken, med ingång från Resecentrum, är ingen stor utställningslokal men lita på att den blir intressant när Åke fyller den med innehåll.
En spännande lokal. Det är roligt att prova på att även använda de fasta ytorna som man kan ställa saker på. Jag har hört att många ännu inte hittat till galleriet, jag hoppas att de gör det nu.
I Åke Lagerborgs humoristiska konstvärld får även andra konstnärer vara med. Som den italienske stillebenmålaren Giorgio Morandi, vars tavlor ofta var färglöst grå och beige.
Men fina ändå. En kväll upptäcker han tre illröda penslar och undrar förvånat vad har jag målat idag?
En kraftigt röd tavla med tre penslar får gestalta Morandis fundering. Men vad den gamle italienaren hade målat är en evig hemlighet.
Det har vi inte fått något svar på, säger Åke och plirar underfundigt.
Ungefär så fungerar det i hans fantasifulla värld.
Onsdag 14 mars klockan 19.00 berättar Åke Lagerborg själv om sin utställning i Galleri Lokomotiv.