– Mitt liv kickstartade! säger Jonas Gardell när han tänker tillbaka 30 år.
– Det var 30 år sedan jag gav ut min första bok, 30 år sedan jag gjorde min första show och 30 år sedan jag träffade Mark.
Det ville Jonas fira med en show på Cirkus i Stockholm och första tanken var att göra en föreställning med en del gamla nummer.
– Men jag skrev en massa nya och strök de gamla. Sedan insåg jag att det blev på tok för roligt och på tok för bra för att inte visa upp för fler så jag bestämde mig för att göra en turné av det. Föreställningen har sålt som smör och vi la till nya spelplatser, däribland Ö-vik.
Därmed blir det andra gången inom loppet av ett år som Jonas Gardell showar här i Ö-vik.
– Nu är det kanske några som tänker: Har människan inget hem? Och jag tänker att jag är i Ö-vik så ofta att jag kanske flyttar dit …
”Mitt enda liv” var en gigantisk produktion med 28 personer på scen – i ”30 år tillsammans” står Jonas ensam på estraden.
– Det är en soloföreställning, men ändå rätt påkostad – jag har med mig mycket folk bakom scenen.
Jonas 30-årsjubileum innebär inte bara den nya showen, han har också släppt boken ”Bara på besök”.
– Den kom till när jag skulle förbereda ”30 år tillsammans”. Jag gick igenom bilder som vi skulle visa under föreställningen tillsammans med min ”hovfotograf” Stellan Herner och vi tyckte: Varför inte dokumentera det här?
– Titeln ”Bara på besök” kommer från föreställningen ”På besök i mellanmjölkens land” som jag gjorde 1996 och en av de saker som jag lade märke till var att jag alltid hade en väska med mig in på scenen – som om jag inte tillhörde utan bara råkade passera förbi.
Jonas Gardells judiska vänner har berättat för honom att deras föräldrar som kom hit som flyktingar länge hade en packad resväska under sängen, de visste aldrig om de var tvungna att snabbt lämna sina hem.
– Det finns något existentiellt i det. Jag märkte att det var först 2006 som jag inte tog med mig en väska på scenen, det var när jag fick mitt andra barn. Kanske tänkte jag, att nu måste jag få vara kvar – för barnen måste få tillhöra.
Vad kommer publiken att få uppleva under ”30 år tillsammans”?
– Det är en föreställning som ska vara ett enda stort lyckopiller, en hyllning till livet. Jag går igenom vad som hänt de här 30 åren och jag inser att skämten för 30 år sedan inte är desamma nu. När jag skämtade om Mark då var homosexualitet knappt något man talade om och två killar kunde knappt bo ihop. Nu får vi vara lagligt gifta. Det blir väldigt mycket skratt, och allvarligt däremellan, samtidigt barnsligt existentiellt. Allt i en salig blandning.