Tre generationer ryttare

Vi hälsar på vid ridhuset i Svedjeholmen. Öviksortens ryttarklubbs högborg där det råder full aktivitet varje dag i veckan. En plats som utan tvekan är en av kommunens allra största fritidsgårdar.
För några av alla medlemmar är torsdagskvällarna heliga. Det är då gänget träffas, rider, drillas av verksamhetschefen Camilla Granberg och sist men inte minst dukar upp ett storslaget fikabord efter ridpasset.
– Det här är som balsam för själen. För mig är det omöjligt att vara utan det här och det är så roligt att jag har dottern och dotterdottern med mig, säger Britt-Inger Östman.

Med sina drygt 520 medlemmar är ÖOR en av Örnsköldsviks största föreningar och efter bara en liten stund blir vi varse om att det råder en salig blandning av elitryttare till motionärer. Det finns plats för alla och kanske är det just det som är det bästa med klubben och med ridsporten.
– Det är svårt att beskriva, men det sägs ju att det är något med utsidan på en häst som får insidan på en människa att må bra, säger mångåriga ryttaren Ulrika Sedin, en av åtta i torsdagsgänget.

Kvinnorna dominerar verksamheten och Ulrika Sedin har ett intressant inspel:
– Det finns faktiskt statistik som visar att närmare 70 procent av Sveriges kvinnliga chefer har en bakgrund i ridskolan.
Unga Lovisa Viberg har ett drygt år bakom sig som ryttare. Hon tänker gå i mamma Anna-Karins och mormor Britt-Ingers fotspår och vara ridskolan trogen i massor av år framöver.

Och när ”tanterna” fikar efteråt är klockan så mycket så morfar Leif får åka hem med barnbarnet för att inte störa dygnsrytmen. Runt fikabordet råder en påtaglig harmoni efter ett långt och ganska krävande ridpass.
– Fast de är duktiga. Det är ett härligt gäng att instruera, säger Camilla Granberg innan Britt-Inger Östman fyller i:
– Vi är duktiga på att vara här varje vecka. Det är nästan aldrig som någon som är borta.
Förmodligen är det hästarna, ridningen, samröret och den sena, men sköna stunden runt bordet som drar.