Det är ett av naturens mest fascinerande skådespel, men det varar bara under en kort period varje år. Likt daggdroppar dyker de upp i gryningen, likt mullvadar skapar de raskt ett nätverk av gångar, likt lejon jagar de bäst i flock – och precis som hos lejonflocken verkar det bara vara kvinnorna som gör jobbet.
Från mitt fönster på tredje våningen skådar jag ut över den enda del av gästerna som ibland poppar upp ur snårets täta vegetation:
De grå öarna.
Ulliga grå hårtussar som skymtar fram, svävar en liten bit åt sidan och sedan åter sväljs av lövverket.
”Älskling!” ropar jag. ”Tiden är inne! Hallonsnåret är fullt av pensionärer!”
Vissa hösttecken märks nationellt: Färgglada löv, svampfyllda skogsgläntor och en plötslig brist på gamla repriser i tv-utbudet.
Andra hösttecken är desto mer lokala – och lokalast av dem alla är jaktsäsongen i Bonäset.
Under min första sommar i grannskapet smög jag med jämna mellanrum ner till hallonsnåren för att inspektera bärens framsteg och kalkylera antalet dygn till skördetiden. Vis av erfarenhet har jag nu ändrat taktik. Jag låter helt enkel seniorjägarna sköta spaningsarbetet – och så fort de välkammade grå hårtussarna dyker upp gör jag mig redo för jakt.
Likt guldruschen i Klondike lockar hallonsäsongen till sig lycksökare ifrån när och fjärran, men ytterst få av mina rivaler är under 60 bast. Det ger mig tre avgörande fördelar.
För det första kan min 80-talskropp nå platser som veteranjägarna inte kommer åt – som till exempel alla bär under midjehöjd.
Jajamän: Fri från ryggbesvär, höftledsoperationer och vatten i knäna kan jag knäböja mig ner till en hel värld av bär utom räckhåll för seniorer.
För det andra tycks mina ögon ha ett bredare optiskt register än seniorjägarnas diton. Gång på gång gör jag samma fynd: I snår som plundrats på varje rött bär hänger de vita hallonen kvar. Beror det på selektiv färgblindhet, eller på att seniorerna misstar vita hallon för omogna versioner av sina röda kusiner? Oavsett skäl blir det gott om bär till mig!
För det tredje kan jag jaga hallon på tider som seniorerna inte klarar, som kvällstid när de har somnat eller på lördagar när radion sänder Melodikrysset. Det här är rockärmens klart viktigaste ess – för när en veteranjägare har fått hallonvittring vill du på inga villkor hamna i vägen.
”Våghalsig hallonplockare ihjältrampad av pensionärsflock” skulle det stå i tidningsnotisen.
Därför känns det säkrast att vänta tills Anders Eldeman kör igång.