Pingsten är den heliga Andens högtid. Anden är Guds osynliga närvaro bland människorna. Ibland kallas pingsten för kyrkans födelsedag.
Pingsten är kyrkans tredje stora helg vid sidan av jul och påsk.
Ordet pingst som betyder ”den femtionde”, kommer av grekiskans pentekosté. Det var från början namnet på den femtio dagar långa perioden mellan påsk och pingst. Påsken, kyrkans största högtid, firas nämligen under åtta veckor.
På Kristi himmelsfärds dag lämnade Jesus sina lärjungar. Men pingsten är helgen som berättar om hur Gud ändå finns mitt ibland oss och inom oss. Det sker genom den heliga Anden som är Guds osynliga närvaro.
Pingsten kallas ibland för kyrkans födelsedag. Jesu lärjungar var samlade i Jerusalem, och tio dagar efter himmelsfärden kom den heliga Anden över dem som Jesus hade lovat. De talade många olika språk, och människor från olika länder hörde plötsligt talas om Guds gärningar på sina egna språk.
Händelsen skildras i Apostlagärningarna 2 i Nya testamentet. Det är denna hänryckning som författaren och biskopen Esaias Tegnér (1772-1846) anspelar på i sin dikt Nattvardsbarnen: ”Pingst, hänryckningens tid, var inne … vårsolens vänliga lågor glänste som tungor av eld, dem apostlarna skådade fordom…”
Många dop, vigslar och konfirmationer firas under pingsten. Därför hör vita kläder och ljusgröna björkar samman med denna helg.
När björkarna böjer sig för vårvinden, ser vi effekten men inte själva vinden. På samma sätt är det med Anden. Vi ser inte Anden, men vi kan se verkningarna av den i livet.
Den heliga Anden kallas för livets ande, och det är ingen tillfällighet. Ord som andedräkt och att andas påminner om livets grund. Gud är både lika osynlig och lika verklig som vår andedräkt.
Pingsten har firats som en egen högtid i kyrkan sedan 200-talet. I Sverige firade vi både tredje- och fjärdedag pingst fram till 1772.
Annandag pingst försvann som ledig dag 2005 och i stället blev nationaldagen 6 juni en röd dag i almanackan.
I kyrkoåret är annandag pingst alltjämt en helgdag.